Topp 10: Filmåret 2014

A Most Violent Year, All Is Lost, American Psycho, Animal Kingdom, Apornas Planet, Astrid, Birdman, Birth, Blue Ruin, Boyhood, Calvary, Christopher Nolan, Cold in July, Damien Chazelle, Dan Gilroy, David Lynch, David Michôd, Dawn of the Planet of the Apes, Dune, Edge of Tomorrow, Frank, Godzilla, Guy Pearce, Henrik Möller, Her, Him, Interstellar, J C Chandor, J.K. Simmons, Jake Gyllenhaal, James McAvoy, Jessica Chastain, Jodorowsky's Dune, Jonathan Glazer, Leviathan, Life Itself, Linklater, Malmö filmdagar, Maps to the Stars, Margin Call, Matthew McConaughey, Miles Teller, Mitt, Newshunter, Nicole Kidman, Nightcrawler, Obvious Child, Oscar Isaac, Oscarsgalan, Postapokalyps, Rewind This!, Richard Linklater, Robert Pattinson, Roger Ebert, Scarlett Johansson, Starred Up, The Affair, The Babadok, The Definitive History of the Teenage Mutant Ninja Turtles, The Disappearance of Eleanor Rigby, The Grand Budapest Hotel, The Rover, The Signal, Them, Turist, Tusen Bitar, Under the Skin, Whiplash, Wild

Då var det dags igen – lista filmfavoriterna från fjolåret. Men jag tänkte ändå inleda med att vädra min irritation mot en hel drös filmälskare i det här landet. Människor som envisas med att gå efter den svenska premiären och lista sina favoriter redan kring nyår. Vilket resulterar i listor innehållande filmer sprida över flera år. Kan vi inte bara acceptera att vi ligger ett par månader efter med nya premiärer i det här landet? Gå efter filmens officiella ”världspremiär”, enas universellt, infinna oss i ledet och gemensamt lista våra filmfavoriter kring vårkanten? Så fruktansvärt jobbigt kan det inte vara att lägga band på sig själv och får ur sig en ”ordentlig” årsbästalista några månader efter amerikanerna? Nåja, alla får naturligtvis göra som de vill, jadda jadda… Nu lämnar vi det och knallar vidare till förutsättningarna för den här listan istället.

För jag har kryddat den här listan med lite nya kriterier det här året och tänkt till ett extra varv. Allt för att försöka få fram en så personlig lista som möjligt. Eftersom jag alltjämt är en sucker för fysisk media och fortfarande vill ha mina filmer i bokhyllan, så väger ”har jag införskaffat filmen-kriteriet” relativt tungt. Det är faktiskt en ganska bra måttstock på hur pass mycket jag gillar en film och jag kan inte begripa att jag inte tänkt på det tidigare (tex. gällande 2013 årsbästalistan). En film kan också vara otroligt välgjord, slå mig i magen eller golva mig fullständigt, men samtidigt lämna mig lika abrupt och helt utan fortsatt sug. Så ”omtittsfaktorn” är också något som jag numera väger in när det ska listas. Slutligen är det naturligtvis viktigt med någon form av kärlek vid första ögonkastet. Oavsett om det är hjärnan eller magen som säger ifrån, så ska det ju på något plan klicka.

Så om jag ska försöka summera det hela; §1. Första filmupplevelsen §2. Vill/har jag sett om filmen? §3. Känner jag ett ha-begär? Så here we go. Här har ni mina filmiska höjdpunkter 2014, allt enligt nya §1 + §2 + §3-ekvationen.

Boyhood-poster110. Boyhood (2014)

Vi sparkar igång listan med Linklaters mastodontprojekt. Utan tvekan den bästa filmen jag såg under Malmö Filmdagar, ändå lämnade filmen mig med en känsla av att det här kommer jag antagligen aldrig se om. Jag var till en början mer imponerad av själva processen, men såg förbi historien. Men sen har upplevelsen växt mer och mer, väckt suget efter att ta del av den här tiden-är-dyrbar och livet-rinner-ur-oss-historien ytterligare en gång. Linklater sätter fingret på mängder av intressanta aspekter och ger oss ännu en gång en unik filmupplevelse. Så ja, jag har svängt och Boyhood klämmer sig därmed in på listan trots allt.

the-rover-poster19. The Rover (2014)

Jag var till en början förbannad över att David Michôds (australiensaren bakom Animal Kingdom) senaste alster inte var i närheten av en bioduk i det här landet. För hur ofta bjuds det egentligen på en nyproducerad postapokalyps – signerad intressant regissör. Inte tokofta direkt. Men när jag satt framför filmen förstod jag att det är en film som lätt kan försvinna i bruset, det är en högst avskalad och smal dystopi det här. Långt ifrånHollywood-budgetar eller för den skull en film för alla. Men med sin enkla premiss, skitiga miljöer, bra skådespeleri (Guy Pearce makalös och Robert Pattinson överraskar mig återigen positivt) är det en film som etsat sig fast hos mig och som jag ser fram emot att se igen.

ELEANOR-RIGBY-poster18. The Disappearance of Eleanor Rigby (2013)

En relationshistoria berättad ur dubbla perspektiv (The Affair någon?), dessutom släppts i dubbla/trippla versioner, först i de två separata filmerna Him och Her och sedan sammansatta under titeln Them. Nu har jag bara sett de två ”fristående” filmerna, men gillar verkligen att det finns olika alternativ att se en och samma film på, och är verkligen svag för det här med en och samma historia berättad ur olika vinklar. Sen att vi har James McAvoy och  Jessica Chastain i huvudrollerna gör ju det hela givetvis än mer fantastiskt.

jodorowskys-dune-poster17. Jodorowsky’s Dune (2013)

Årets dokumentär, även detta året, är en film om film (förra året var det Rewind This! som klämde sig in på topplistan). Där vi får ta del av Alejandro Jodorowsky och hans planer med filmen Dune. En film som aldrig blev av och som istället landade i knäet hos en annan innovativ filmskapare, David Lynch.  Fjolåret var för övrigt ett riktigt fint dokumentärt filmår, inte minst då dokumentärer med filmen i centrum. Tänker tex på den fylliga The Definitive History of the Teenage Mutant Ninja Turtles – filmen om de gröna sköldpaddornas stora genomslag, eller varför inte Life Itself – filmen om Roger Eberts liv. Alla tre är måsten för filmälskare, men jag håller Jodorowsky’s Dune högst och därmed en plats på listan. Kul, intressant och fascinerande.

under_the_skin_us_poster6. Under the Skin (2013)

Abstrakt, obehaglig och fullkomligt underbar existens-sci-fi med Scarlett Johansson i huvudrollen. Regissör Jonathan Glazer vet vilka knappar han ska trycka på för att få mina nackhår att resa sig. Det gjorde han tillsammans med Nicole Kidman med filmen Birth där för ett par år sedan och lyckas här ytterligare en gång få min hjärna i fullständig gungning. En film som lämnar väldigt mycket av handlingen öppet för egen tolkning, levererar en stämning utöver denna värld och jag gillar varenda sekund av det.

most_violent_year-poster15. A Most Violent Year (2014)

En film som kom från ingenstans och kanske var det just därför som den golvade mig fullständigt. Noll förväntningar är oftast ett framgångsrecept. En relativt långsam historia där vi får besöka New York 1981 – ett av de statistiskt sett våldsammaste åren i stadens historia. Jag fångades redan i första bildrutan och satt, trots filmens låga tempo, på nålar fram till eftertexterna. Snyggt, prydlig och Oscar Isaac och Jessica Chastain (återigen, film nr 2 på listan) står båda för fantastiska insatser. J C Chandor (Margin Call, All Is Lost) levererar ytterligare en gång, en regissör att hålla ögonen på framöver.

Dawn-poster14. Dawn of the Planet of the Apes (2014)

Sen har vi då den där Ap-rebooten, som jag var lagom förtjust i efter biobesöket (skrev av mig lite om den här), men som sedan är den film som växt betydligt mest av samtliga filmer på den här listan. Dessutom den film som jag har sett flest gånger (1 bio, 2 hemma, 1 hemma med kommentatorsspår). Och visst, jag har alltjämt en del invändningar, ändå kan jag inte få nog av den. En märklig relation. Numera håller jag den inte bara som förra årets i särklass bästa blockbuster (Godzilla ganska långt efter, men ändock på en hedrande andraplats), utan rankar även den högt när det kommer till Apornas Planet-filmserien som sådan.

interstellar-poster13. Interstellar (2014)

Christopher Nolans filosofiska rymdepos må ha sina luckor manusmässigt, men oj vilken resa vi bjöds på. Årets bioupplevelse alla kategorier för min del. Som så många andra har jag dock alltjämt problem med den avslutande kvarten, en kvart som drar ner helhetsintrycket en smula, men ändå inte tillräckligt för att jag inte ska uppskatta filmen. För övrigt Jessica Chastains tredje film på listan och hon tar ju därmed över Matthew Mcconaughey dominanstrofé ifrån fjolårslistan, tror jag kan vara lite kär i henne dessutom.

whiplash-poster12. Whiplash (2014)

Ettan och tvåan på den här listan är lite i en klass för sig, jag kan säga att det är två filmer som ligger och naggar vid fullpott när det kommer till betyget. För om Interstellar var förra årets mäktigaste bioupplevelse så var Whiplash utan tvekan den svettigaste. Jag var helt slut när jag sett den. Damien Chazelle får till en härlig autentisk känsla, vilket gör det omöjligt att inte slukas och engageras.  Miles Teller befäster sin position som en av de absolut mest intressanta ynglingar och J.K Simmons belönas, med en roll värd namnet, efter en lång och trogen tjänst.

nightcrawler-poster11.Nightcrawler (2014)

Men ingen film är i närheten av den fantastiska atmosfär som Dan Gilroy får till i Nightcrawler. American Psycho möter nollbudgetfilmaren Henrik Möllers Newshunter och vi har ett stycke regidebut utöver det vanliga. Med stram budget och sina 28 inspelningsnätter – är det svårt att inte imponeras av hantverket. Släng in årets rollprestation signerad Jake Gyllenhaal (fortfarande sinnessjukt att han inte ens fick sig en nominering, anledning nog till att slopa Oscarsgalan framöver), snyggt foto, bra musik och  fint driv. Älskar den innerligt.

Hedersomnämnanden/strax utanför listan: The Grand Budapest Hotel, Frank, Starred Up, Blue Ruin, Edge of Tomorrow, Birdman, Cold in July, Obvious Child, The Babadok, Leviathan, Tusen Bitar, Wild, The Signal, Maps to the stars, Mitt, Astrid, Ida, Calvary och Turist.

Fler som tycker till om filmåret 2014: Fiffis Filmtajm, Movies-Noir, Fripps filmrevyer, Jojjenito (uppdateras efterhand)

Annonser

Topp 10: TV-serier 2014

24: Live Another Day, Adam Driver, AMC, American Horror Story, Årsbästalista, Bates Motel, Bee Movie, Black Mirror, Black Sails, Boardwalk Empire, Broad City, Channel 4, Christine, Comedians in Cars Getting Coffee, Curb Your Enthusiasm, Directors chair, Dominic West), Fargo, FX, Game of Thrones, Girls, Hannibal, HBO, Homeland, House of Cards, Howard Stern, Jerry Seinfeld, Larry David, Lena Dunham, Louie, Louis C.K, Mad Men, Masters of Sex, Matthew McConaughey, McNulty, Netflix, Newsroom, Orange is the New Black, Ray Donovan, Revolution, Ruth Wilson, Seinfeld, Showtime, Silicon Valley, Sons of anarchy, Sopranos, Star Wars, Terrence Winter, The Affair, The Americans, The Good Wife, The Killing, The Knick, The Leftovers, The Strain, The Three Stooges, The Walking Dead, The Wire, Tina Fey, Topp 10, Topplista, Trailer Park Boys, Transperant, True Detective, TV, TWD, Veep, Vikings

Så här i väntans tider (läs: ta igen filmåret 2014 innan 22 februari) så tänkte jag att det kunde vara på sin plats att åtminstone summera tv-året som gick. Vilka tv-serier var bäst, vilka nykomlingar jobbade sig upp och konkurrerade med de väletablerade jättarna? Här har ni mina favoriter ifrån det gångna året;

10. Comedians in Cars Getting Coffee – Säsong 3-5 (2014, Web)

comedians-in-cars

Seinfeld-frälst som jag är, så tar jag mig givetvis an allt som det gamla gänget tar sig åt. Mycket är skit (Bee Movie, Christine, The Three Stooges). Jerry Seinfelds egenproducerade och högst personliga samtal med komikerkollegor, över en kopp kaffe, är dock allt annat än skit och stillar mitt Seinfeld-beroende med råge. En tredje säsong som sparkade igång med gäster som Louis C.K, Tina Fey och Howard Stern. Samtliga avsnitt och säsonger hittas på hemsidan, for free!

9. The Walking Dead – Säsong 4-5 (2013-2014, AMC)

twd

Visst kan The Walking Dead tyckas segt och ibland återupprepande, men har man hängt med så här pass länge så är kvalitetslyftet under de senare säsongerna både påtagligt och högst välkommet. Dessutom finner jag det alltjämt otroligt tillfredsställande att de svensköveratta volymerna av seriealbumen fortsatt synkar med tv-serien, vilket gör det hela än mer högtidligt. (Mer om mina TWD-äventyr kan ni läsa om både här och där).

8. Black Mirror – Säsong 3 (2014-2105, Channel 4)

Black-Mirror

Med sina timmeslånga avsnitt, fristående ifrån varandra, med fokus på människan och dess teknologi, är Black Mirror en serie i tiden. Oförskämt underskattad och förbisedd. Välproducerad, intressant och fascinerande. Lite halvfuskigt att den tar plats på den här listan kanske, men ja – det hanns ju faktiskt med en julspecial innan förra året gick i mål.  Säsong 3 fortsätter under året och jag är ordentligt peppad.

7. Girls – Säsong 3 (2014, HBO)

girls

Jag har gillat Lena Dunhams egensinniga Girls sedan första avsnittet. Att 30 minuter i veckan flytta till New Yorks hipsterkvarter och hänga med Hanna och gänget, stillar ytterligare ett sug – New York-suget. Och ja – sen har vi ju Adam Driver. Denna skådis, denna människa och om 12 månader är han med i nya Star Wars-filmen. Det är inte klokt.

6. Boardwalk Empire – Säsong 5 (2014, HBO)

boardwalk

En långkörare som gick i mål och som gjorde det med flaggan i topp. Boardwalk Empire kan vid första anblick uppfattas som ett segt och händelsefattigt gangsterdrama, men bakom fasaden finns ett komplext karaktärsgalleri med historier som gång efter annan överrumplar och golvar mig. Sen tycker jag Terrence Winter och Co. fick ihop avslutningen ordentligt snyggt och lär komma undan något enklare än senast det begav sig (läs mer om det här).

5. The Americans – Säsong 2 (2014, FX)

the-americans

Den första säsongen bådade hyfsat gott, men att andra säsongen skulle leverera som den gjorde var verkligen en överraskning. Tät, snygg och spännande historia, med utgångspunkten KGB-agenter på spionuppdrag borta i Amerikat. Vändningarna och överraskningarna under andra säsongen lyfte historien ett par snäpp och numera tillhör serien mina absoluta favoriter. Ge mig säsong 3!

4. True Detective – Säsong 1 (2014, HBO)

true.detective

Den kom, den sågs och den segrade. Hypen var ju givetvis gigantisk och det känns nästan lite överflödigt att ha med den på den här listan. Men vad kan jag göra, True Detectives första säsong golvade mig totalt. Långsamt, suggestivt och stämningsfullt.  Älskar konceptet med en osammanhängande historia och nya karaktärer till nästa säsong. Och sen måste jag ju medge att jag tittar på den där oredigerade sexminutersscenen minst ett par gånger i veckan.

3. The Affair – Säsong 1 (2014, Showtime)

THE-AFFAIR

Berättarteknisk intressant, med dubbla perspektiv av samma händelse. Ett grepp som jag kanske tycker försvann lite där mot slutet. Men sett över hela säsongen så satt jag som på nålar och säsongen avslutades starkt. Sen att vi får se ”McNulty” (Dominic West) och Ruth Wilson i huvudrollerna gör ju det hela inte direkt sämre. Har ni inte hoppat på Affair-tåget så säger jag bara – ge piloten en chans och det finns ingen återvändo.

2. Fargo – Säsong 1 (2014, FX)

fargo

Jag var skeptisk till en början, det här med att plocka upp väletablerade filmer, vifta lite med trollspöet och spinna vidare med en tv-serie. Och i skrivande stund har det väl i ärlighetens namn gått lite inflation i fenomenet. Men Fargo är antagligen undantaget som bekräftar regeln. För här fungerar det riktigt bra. Råheten och miljöerna känns igen från filmen, karaktärerna och historierna gör det inte. Vi får istället frossa och nörda ner oss i de små blinkningarna och referenserna åt filmen under resans gång. Och vilken resa sen! Wow!

1. Louie – Säsong 4 (2014, FX)

louie

Jag är inte jätteförtjust i Louis C.K:s standup, vilket kan tyckas motsägelsefullt då hans tv-serie i mångt om mycket bygger på hans standup-rutiner. Men jag är däremot en sucker för det här med avskalad humor i tv-format (och väntar fortfarande ihärdigt på att Larry David ska få tummarna loss och ge oss fortsättningen av Curb Your Enthusiasm). Den fjärde säsongen av Louie plöjde ny mark, blev mörkare/allvarligare och inleddes med den där fantastiska sopgubbsscenen. Jag gillade varenda sekund!

  • Serier som jag gillar men som inte riktigt orkade sig in på topplistan: The Leftovers, Homeland, The Newsroom, Mad Men, Silicon Valley, Veep, Game of Thrones, 24: Live Another Day, Directors chair, Trailer Park Boys.
  • Största besvikelserna: Netflix egenproducerade serier! Orange is the New Black – Säsong 2 och House of Cards – Säsong 2. Vad fan hände där? Efter fantastiska första säsonger så gick båda de här serierna ner sig och det rejält. Sen gav jag också upp Sons of Anarchy efter att mer eller mindre ha sett samma avsnitt vecka in och vecka ut i flera år.
  • Serier som jag gav ett par avsnitt/ett avsnitt, men inte hoppade på: Bates Motel, Vikings, Hannibal, Masters of Sex, Ray Donovan, Black Sails, Revolution, The Strain.
  • Behöver fortfarande ta mig an: American Horror Story, The Good Wife, The Knick, Transperant, Broad City, The Killing.