Topp 10: Filmåret 2013

Abdellatif Kechiche, Alfonso Cuarón, Alicia Vikander, Årsbästalista, Before Midnight, Big Bad Wolves, Blackfish, Blue Is the Warmest Color, Blue Valentine, bröderna Coen, Charlie Kaufman, Clear History, Curb Your Enthusiasm, Cutie and the boxer, Dallas Buyers Club, Darek Cianfrance, Denis Villeneuve, Drinking Buddies, Enough Said, Filmåret 2013, Gravity, HBO, Her, Hotell, Inside Llewyn Davis, Julie Maroh, Känn ingen sorg, Larry David, Last Stop Fruitvale Station, Llewyn Davis, Matthew McConaughey, Mud, Olivia Wilde, Philomena, Prisoners, Rewind This!, Sandra Bullock, Science Fiction, Serieroman, Spike Jonze, Spring Breakers, The Act of killing, The Armstrong Lie, The Broken Circle Breakdown, The Conjuring, The Place Beyond the Pines, The Spectacular Now, The Way Way Back, Topp 10, Topplista, True Detective, TV

Okej, då var det den där tiden på året igen. Mars brukar innebära att jag börjar känna mig tillfreds med föregående filmår och att jag har tillräckligt mycket film innanför västen för att ranka mina favoriter. Dessutom brukar jag försöka ha Oscarsgalan som målsättning för mitt filmiska ”årsbokslut”. Och i vanlig ordning ser jag film i ”globalt tempo”, dvs. när filmerna har biopremiär i Sverige är för mig helt ointressant, i alla fall ur listperspektiv. Jag utgår från utgivningsår/tävlingsår. Med detta sagt så ger jag er här – mina tio favoritfilmer från filmåret 2013:

.

10.rewind.this10. Rewind This! (2013)

Fjolåret bjöd på en handfull ruskigt starka och minnesvärda dokumentärer (Blackfish, Cutie and the boxer, The Act of killing, The Armstrong Lie, för att nämna några). Men den jag tar med mig är utan tvekan Rewind This!. Med en förkärlek åt nördiga/smala ämnen så var det inte helt otippat att den här filmen om VHS-kassettens uppgång, fall och eftermäle skulle falla mig i smaken.

.

9.drinking_buddies9. Drinking Buddies (2013)

Hipstern i mig föll pladask för den här bagatellen till historia. Vi får ta del av ett mysigt Chicago, tillvaron på ett bryggeri, pimplandes öl tillsammans med Olivia Wilde. Bara det räcker gott och väl för mig. Sen att historien och dess utveckling både kändes en smula originell och medförde eftertanke, var givetvis ett plus även det.

 

8.blue.is.the.warmest8. Blue Is the Warmest Color (2013)

När det kommer till tänkvärd och smärtsam (läs realistisk) kärlekshistoria var mitt val aldrig speciellt svårt. Abdellatif Kechiches filmatisering av Julie Marohs serieroman träffade helt rätt och golvade mig fullständigt. Årets bästa adaption? Antagligen. För att inte snacka om skådespelet!

 

7.Dallas-Buyers-Club7. Allt med Matthew McConaughey

Resan som McConaughey gjort de senaste åren är fullständigt makalös och förtjänar  att uppmärksammas. Han medverkar inte bara i två av årets filmiska höjdpunkter, Mud och Dallas Buyers Club, utan är också med i den bästa tv-serien på televisionen just nu – True Detective. Så jag lyfter på hatten och håller ett par tummar för att Matthew tar hem en Oscarsstatyett inatt.

.

6.Inside-Llewyn-Devis6. Inside Llewyn Davis (2013)

I min bok är bröderna Coen världsmästare på att göra film. Fullständigt orädda att kasta sig mellan olika genres och tummar aldrig på magin i det lilla. Jag kände för Llewyn Davis, hittade en bit av mig själv i honom och lämnade filmen som en något bättre människa.

.

 

5.-her_poster5. Her (2013)

Det som egentligen överraskade mig mest med Her´s briljans var att Spike Jonze inte haft hjälp av geniet Charlie Kaufman att skriva filmens manus. Utan skrivet det helt på eget bevåg. Dessutom lite komiskt att Jonze går och gör årets bästa Science Fiction-rulle och fullständigt golvar sina actiongalna storbudgetkollegor. Genialiskt befängt.

 

4.clear.history4. Clear History (2013)

Okej, det här är inte på något sätt en film für alles. Men för oss som går i väntans tider och trånar efter en fortsättning när det kommer till Curb Your Enthusiasm – så är Clear History en skänk från ovan. Larry David driver runt och ägnar sig åt petitesser och jag älskade varenda liten minut av det.

.

 

3.prisoners-poster3. Prisoners (2013)

Listans magslag och en film som ses bäst mentalt nollställd och fullständigt oförberedd. Så har du inte sett den – grattis! Israeliska Big Bad Wolves bör också nämnas i sammanhanget. Två filmer som påminner väldigt mycket om varandra, men där jag ändå tycker att Denis Villeneuves version känns både ett och två snäpp tyngre.

 

2.place_beyond_the_pines2. The Place Beyond the Pines (2012)

Sen har vi den där filmen som kom på tok för tidigt för att ha en chans att kamma hem några priser och få den uppmärksamhet den förtjänar. Men i min bok får den en stor fett silvermedalj. För Darek Cianfrance filmberättande är något utöver det vanliga, det visade han redan för en handfull år sedan med mästerliga Blue Valentine. Och Place Beyond the Pines är än bättre!

 

1.gravity-imax-poster1. Gravity (2013)

En av de mäktigaste bioupplevelserna jag har haft på många, många år. Dessutom en film som ger 3D-tekniken någon form av existensberättigande. Jag älskar Alfonso Cuarón, symboliken, enkelheten, storheten och magin. Så för mig är valet inte särskilt svårt, Gravity är årets film, årets fenomen och årets upplevelse alla kategorier.

 

Strax utanför listan aka. hedersomnämnande: Last Stop Fruitvale Station, Philomena, Before Midnight, The Broken Circle Breakdown, Känn ingen sorg, Hotell, Spring Breakers, The Conjuring, The Spectacular Now, The Way Way Back och Enough Said.

Där har ni mina filmfavoriter från det gångna året. Vilka har ni?

Annonser

Hitchcock gör en Capote

Anthony Hopkins, biografier, biopick, Capote, Daniel Craig, Filmspanarna, Fimtipset, Gwyneth Paltrow, Hitchcock, Isabella Rossellini, Jeff Daniels, Netflix, Peter Bogdanovich, Philip Seymour Hoffman, Psycho, Sandra Bullock, Sigourney Weaver, The Birds, The Girl, Toby Jones, Truman Capote

hitch+capote1

När jag hörde att det fenomenala filmsällskapet Filmspanarna skulle köra Hitchcock (2012) som sin måntliga temafilmen kände jag ett ordentligt sug att haka på. Sagt och gjort. Här har ni min debut som filmspanare-på-distans. Kul, spännande och ärofyllt!

Nu var det förvisso ett tag sen jag såg Hitchock-filmen och ska jag vara riktigt ärlig så gjorde den inga större intryck på mig. Den var på sin höjd okej enligt biopick-standarden. Varken mer eller mindre. Och jag ska inte trötta ut er med några floskler kring huruvida man ska spendera tid på filmen eller inte. Gör som ni vill.

Jag tänkte istället dela med mig av mina funderingar som väcktes någon dag efter stunden med Anthony Hopkins i tjockisdräkt. Och om ni tar er igenom hela texten – slutligen leverera något utav en uppmaning.

I lugnan ro satt jag nämligen hemma i tv-soffan, frenetiskt bläddrande i den numera skrala och tämligen ointressanta Netflix-katalogen. Efter en stund fladdrade en film vid namn The Girl (2012) förbi och omslaget fångade mitt intresse. SE PÅ FAN! ytterligare en biografisk skildring av vår gode skräckmästare. Två Hitchcock-biografier samma år! En tillfällighet, en rättighetsfråga, eller bara ett taktiskt genidrag signerat filmbolaget? Jag har inte en blekaste aning och det är kanske inte sådär överdrivet sensationellt egentligen. Oavsett så fascinerade detta faktum mig något oerhört.

Jag såg The Girl och kunde konstatera att det var två tämligen likartade filmer med mer eller mindre samma angreppsvinkel: Hitchcock in action under arbetet med ett av sina mest berömda verk (Psycho i den ena och The Birds i den andra). Två välproducerade filmer med helt olika förutsättningar. Hitchcock med mastodontbudget, svensk bio-release och storstjärnor ner i varenda liten biroll. The Girl en film gjord direkt för tv och som smög sig direkt in i en obskyr liten underkategori på svenska Netflix.

När jag var klar med Hitchock-film nummer två och funderande kring ovanstående slogs jag av en kraftfull déjà vu, kunde inte sätta fingret på det men jag var säker på att jag hade grottat ner mig i liknande jämförelsemani tidigare. Efter en stund gick det upp ett ljus. Capote var filmtiteln som triggade mitt sinne.

capote_en_iskall_mordgataDen så hyllade filmatiseringen av författaren Truman Capote med Philip Seymour Hoffman i titelrollen, som kammade hem ett par Oscarsstatyetter om jag inte missminner mig. En film vi alla såg och tyckte till om. Kort efter att jag själv hade sett den minns jag att jag stod i någon form av multimediabutik (jodå, pre-Netflix gick vi faktiskt ut och fysiskt köpte våra filmer) och ögnade igenom hyllan för nyinkommet och skymtade ett dvd-omslag med texten Capote – En iskall mordgåta. Hur är det möjligt tänkte jag, filmen har ju knappt haft premiär och den är redan utgiven på dvd? Men så var det givetvis inte. Det här var en annan film, ytterligare en filmatisering av Truman Capote, samma år! Denna gång med britten Toby Jones i rollen som Capote.

Oscarssurret kring den första filmatiseringen gjorde såklart att den drog in bra med pengar och det skrevs spaltmeter om Seymor Hoffmans genialiska porträttering av den karismatiska författaren. I skuggan stod Toby Jones. Som kanske gjort sitt livs roll. Filmens lillebrorskomplex gjorde att det blev en i mängden direkt-till-dvd-släpp här i Sverige och gick filmvärlden relativt obemärkt förbi (detta trots en i övrigt ganska stjärnspäckad rollista med namn som Sandra Bullock, Daniel Craig, Gwyneth Paltrow, Peter Bogdanovich, Sigourney Weaver, Jeff Daniels, Isabella Rossellini)

Låt oss här lite snabbt flika in med en gallupundersökning med sajten Fimtipset som bas.

Capote med Philip Seymor Hoffman: antal betyg utdelade 5080 och nästan hälften av mina tillagda kamrater (33 till antalet) har sett filmen.

Capote – En iskall mordgåta med Toby Jones: antal betyg utdelade 622 och INGA av mina tillagda kamrater har sett filmen.

Mitt goda öga åt Toby Jones föddes nog där i det ögonblicket. Inte bara grundat på sympati – utan snarare då jag tyckte att hans gestaltning av Truman Capote var så mycket bättre än Seymor Hoffmans och att han förtjänade ett uns av cred. Vilket hela filmen förövrigt gör.

Och nu undrar ni såklart vad detta har med filmen Hitchock att göra? Jo, han har nämligen gjort det igen. Han står än en gång i skuggan. Denna gång i skuggan av Anthony Hopkins. Toby Jones spelar Alfred Hithcock i The Girl. Är det inte sorgligt så säg.

the_girl1

______________________________________________________________________________

Andra Filmspanare om Hitchock (2012):