Jerry Seinfelds filmsamling

Afraid of the Dark, Against all odds, Arachnophobia, Back to the Future 3, Benny Hill, Betrayed, Charles Bronson, Childs Play 2, Copacabana, Death Wish, filmsamling, Golf Digest: Hitting the Long Shots, Golf Digest: Saving Par From the Sand, Goodfellas, Gregory Peck, Groucho Marx, Herbert Ross, Jerry Seinfeld, Jerry Seinfeld moviecollection, Jerry Seinfeld vhs-collection, Jerry Seinfeld Video collection, Jerry Seinfeld's Video Shelf, Jerry Seinfelds filmsamling, John Belushi, Larry David, Léolo, NBC, Presumed Innocent, Pretty Woman, Secret Games 2, Seinfeld, Seinfeld shelf, Sim City, Super Spike Volleyball, Tetris, The American President, The Crying Game, The Gunfighter, The Hunt for Red October, True Colors, TV, TV-spel, Wired, World Cup

I skrivande stund har jag precis plöjt igenom världens genom tiderna bästa sitcom, Seinfeld. Jag har dålig koll på vilken gång i ordningen det kan ha rört sig om, men det har blivit ett par gånger och jag har svårt att se att det skulle vara den sista. För det finns alltid nya skämt att greppa, någon detalj som missats, eller för den skull någon scen som glömts av. Och aldrig tidigare har väl någonting som utger sig för att vara innehållslöst haft så mycket att erbjuda.

Men nu sitter jag faktiskt inte här med avsikten att recensera eller för den skull hylla sönder den här briljanta tv-serien. För under denna sejour har någonting som ligger mig extra varmt om hjärtat legat i fokus. Nämligen hyllan i Jerrys lägenhet och i synnerhet den organiskt växande filmsamlingen.

För visst kan det inte bara vara jag som gång efter annan fastnat med blicken i den där hyllan och febrilt försökt tyda vilka titlar som egentligen står där? Legat sömnlös, plågats av ovissheten och ständigt grubblat över vilka filmer som fått den ärofyllda uppgiften att definiera karaktären och personen Jerry Seinfeld? Nej, tänkte väl det! Så med detta inlägg tänkte jag bespara alla likasinnade lite tid (för märkligt nog verkar det inte finnas någon annan som försökt sig på någon form av sammanställning, eller också så är det bara min bristande google-kompetens som gör sig påmind). Oavsett vad – jag ger er här jakten på den exklusiva sammanställningen av Jerry Seinfelds filmsamling:

Baktankar och underfundigheter?

Men innan vi kastar oss in i samlingen så måste vi reda ut ett par saker. För det första så kan vi ganska snabbt konstatera att samlingen växer fram under seriens gång och att det inte är från den femte säsongen som köpfilms-videokassetterna gör sitt intåg i hyllan. Innan dess återfinns en handfull tråkiga inspelningsbara kassetter. Där vi bland annat hittar titlar som Charles Bronsons actionrökare Death Wish (1974) och Gregory Pecks western The Gunfighter (1950).

seinfeld.vhs-ceollection2

Vi kan sen också, högst motvilligt, fastslå att hyllans innehåll helt saknar baktanke eller för den skull någon form av finess. För visst hade jag hoppats på att Larry David, eller någon annan av bakgrundsfigurerna, skulle haft ett finger med i spelet och placerat något av sina egna projekt i hyllan eller haft unsen av intresse i något så fundamentalt som Jerrys filmsamling? Men så verkar alltså inte vara fallet. Inte heller scenografifolket, som vi nu får förutsätta hade ansvaret för hyllans innehåll, verkar ha lagt ner tokmycket energi eller tankeverksamhet i uppgiften, utan det lär ha varit ett snabbt hopplock av filmer som låg och skräpade på någon loppis eller i något ”propps”-utrymme.

Efter det att köpfilmen introducerats i hyllan börjar jag efter ett par avsnitt inse att mitt projekt blir betydligt tuffare än väntat. Inte nog med att jag måste leva med vetskapen om att samlingens innehåll helt saknar baktanke, jag märker nu också att innehållet skiljer sig från avsnitt till avsnitt och att mängden filmer kraftigt varierar från den ena säsongen till den andra. Men skam den som ger sig.

seinfeld.vhs-collection1

Som om att dessa motgångar inte skulle vara nog så slås jag här också av att scenografen ifråga slängt upp filmerna i hyllan lite huller om buller, någon ordning är det inte tal om och min asperianska samlarhjärna börjar så smått koka över. En oordning som varken går hem hos mig eller för den skull klaffar särskilt bra med Jerrys persona. Faktiskt en total motsägelse med tanke på Jerrys förkärlek åt ordning och reda. En känsla av menlöshet sköljer i det här stadiet över mig. Finns det någon poäng med det här mastodontarbetet? Det måste väl ändå finnas något där, ett kryptiskt meddelande eller någon detalj att upptäcka. Jag fortsätter.

Och så slutligen, 180 avsnitt senare och alldeles för många timmar spenderandes i diverse vhs-forum och omslagsdatabaser, går jag i mål med projektet. Belöningen uteblir och jag känner mig kanske något snuvad. Men ändå tillfreds och som en något bättre människa. Listan är en gång för alla fastställd och vi kan alla sluta sväva i ovisshet. Följande filmtitlar återfinns i Jerrys hylla:

plox.se.jerry.seinfeld.vhs-collection.2

Afraid of the Dark (1991), Against all odds (1984), The American President (1995), Arachnophobia (1990), Back to the Future 3 (1990), Benny Hill´s Video Follies (1998), Betrayed (1988), Childs Play 2 (1990), Copacabana (1947), The Crying Game (1992), Goodfellas (1990), Golf Digest: Hitting the Long Shots (1987), Golf Digest: Saving Par From the Sand (1986), The Hunt for Red October (1990), Léolo (1992), Secret Games 2 (1993), True Colors (1991), Pretty Woman (1990), Wired (1989), Presumed Innocent (1990).

Kan vi dra några som helst slutsatser av det här? Njä, egentligen inte. Hopplocket av obskyra titlar och allehanda ologiska uppföljare verkar förbli resultatet av den här ”undersökningen”. Personanalysen uteblir. Men om vi ändå ska försöka oss på någon form av summering så kan vi åtminstone konstatera att:

Jerrys dragning åt erotiska thrillers gör sig påmind i hyllan, så också hans förkärlek åt gamla komiska genier, såsom John Belushi och Groucho Marx. Att han märkligt nog har två kopior av True Colors (1993) och att han utöver vhs-film också har ett gäng gamla klassiska tv-spel huserandes i hyllan, närmare bestämt: Super Spike Volleyball (NES), Tetris (NES), Sim City (SNES) och World Cup (NES).

Slutligen slänger jag upp en efterlysning. Av de 20 filmryggarna på hyllan är det alltjämt EN liten rakare som jag ännu inte haft förmågan att tyda. Så är det mot förmodan någon ute i sfären som känner igen den här filmryggen, eller som har en kvalificerad gissning *(och det tog inte många timmar innan den rätta titeln återfanns bland kommentarerna), så får ni jättegärna lämna en kommentar nedan (en belöning av sällan skådat slag utlovas vid korrekt film).

*Ett jätte stort tack till Pladd – som hjälpte mig med den sista lilla pusselbiten! Filmen som eftersöktes var Presumed Innocent (1990).

Annonser

Topp 5: Tv-serier – ofattbara nedläggningar

Aaron Sorkin, Amanda Peet, Carnivàle, CBS, Deadwood, Firefly, FOX, HBO, Jericho, Joss Whedon, Metthew Perry, NBC, Science Fiction, Serenity, Six Feet Under, Sopranos, Studio 60 on the Sunset Strip, Tell me you love me, Topp 5, TV, Western

Jag lovade mig själv att aldrig återanvända gamla blogginlägg. Men det finns faktiskt en handfull inlägg som med största säkerhet kommer att ta död på den principen. Och det här är det första i raden (om än med ett par mindre justeringar). Mycket tack vare att jag idag hamnade framför Except Fear´s inlägg i tv-serie-”debatten”, som ni läser här (hela bloggen är för övrigt fenomenal, så skumma genom hela altet när ni ändå är igång). Här har ni fem fem tv-serier att kära ner er i och som samtidigt inte kräver någon gigantisk tidsinvestering.

Det finns också ohyggligt många skitserier som aldrig tycks ta slut och sen finns det serier som börjar lite trevande för att sen ta ordentlig fart någon säsong in i skapandeprocessen. Och när man sätter detta i paritet med att det de facto skrotas en hel del fantastiskt bra tv-serier, som är träffar rätt redan under första säsongen, så kan man inte bli annat än konfunderad. Visst jag fattar att det är ratings hit och dit, tv-bolagen vill såklart dra in så mycket pengar som bara är möjligt på reklamintäkter och reklamplatser prissätts med största säkerhet utefter tittarsiffrorna. Men ändå! Jag kan inte acceptera det. Eller jag har åtminstone jävligt svårt att ta det till mig, framför allt när det är tv-serier jag verkligen fastnat för och inte kan få nog av. Och vart vill jag komma med detta, jo en topp-5-lista över favoritserier som skrotats på tok för tidigt och som förtjänar ett bättre öde:

5.  Carnivàle (2003-2005)

5carnivale

– Skrotad efter två säsonger –

HBO har förgyllt min tillvaro på många olika sätt, de presenterade mig för Tony Soprano, jag utmanade min dödsångest tillsammans med familjen Fisher i Six Feet Under och de lät mig ta del av Al Swearengen´s inre kamp i Deadwood. De förtjänar mycket cred, de producerar i regel kvalité framför kvantitet och kan sin skit. MEN. Att att den briljanta serien Carnivàle inte fick mer än två säsonger kommer jag aldrig riktigt att komma över. Denna mörka, halvjobbiga och stämningsfulla historia om en kringresande cirkus under den amerikanska depressionen, hade så många nivåer och tryckte på så många knappar att jag fullständigt hypnotiserades. Nu blev det förvisso två säsonger, därav femteplatsen på den här listan.

4. Jericho (2006-2008)

4jericho

– Skrotad efter en säsong –

Okej, här ska CBS ändå ha en eloge, för efter mycket om och men bjöds vi åtminstone på någon form av avslutning – med den ack så korta andra säsongen (8 avsnitt). Men ändå, det fanns så mycket potential med den här postapo-historien att det alltjämt vattnas i munnen på mig. Med en första säsong som fungerade som en enda lång uppbyggnad, en förberedelse på vad som komma skulle och den var briljant!

3. Tell me you love me (2007)

3tellme

– Skrotad efter en säsong –

Här har vi listans outsider, en “mellanserie” signerad HBO, gjord för mindre pengar men en serie med karaktärer omöjliga att inte tycka om och intressera sig för. Med mycket hjärta och värme var det en fröjd att följa något så urtrist som parterapi på tv. Men icke, det blev bara en säsong sen tog det tvärstopp. Synd för jag hade gärna sett mer av det mastiga karaktärsgalleriet.

2.  Studio 60 on the Sunset Strip (2006-2007)

2studio60

– Skrotad efter en säsong –

Tänk er 30 Rock, fast bra – där har ni Studio 60 on the Sunset Strip. Med sylvass och fantastisk träffsäkert dialog, Metthew Perry tillsammans med Amanda Peet i huvudrollerna och en värld skapad av ingen mindre än husguden Aaron Sorkin. Men nej, NBC spottade Sorkin i ansiktet och gav serien tummen ner redan efter en ynka liten säsong. Fullständigt obegriplig!

1. Firefly (2002-2003)

1firefly

– Skrotad efter en säsong –

Solklar etta! Tänk er en korsning av Western och Science Fiction – det bästa av två världar, släng in ett gäng fantastiska skådespelare och en värld skapad av herren själv – Joss Whedon, där någonstans har ni Firefly. En serie med enorm potential och som var fantastisk redan från första avsnittet. Musiken, känslan, karaktärerna satte sig direkt men nej FOX, som väl ändå får gälla lite som mästare på att chockdumpa serier, skrotade Whedons mästerliga skapelse redan efter 14 avsnitt. En skrotning som dock fick stor uppståndelse då fansen gick bananas – vilket resulterade  i att Whedon åtminstone fick möjligheten att “sy ihop säcken” med långfilmen Serenity (2005).