Malmö filmdagar 2013

Alicia Vikander, Before Midnight, Betyg 4, Blondie, Carolina Gynning, Don Jon, Edda Magnason, Filmspanarna, Hotell, Jesper Ganslandt, Kjell Bergqvist, Lisa Langseth, Malmö filmdagar, Mig äger ingen, Monica Z, Per Fly, Richard Linklater, Rush, SFI, Smärtgränsen, Svenska Filminstitutet, The Grandmaster, The Summit, Till det som är vackert

malmo_filmdagar_200bAtt i tre dagar fullständigt få förlora sig i det man älskar och att dessutom få göra det tillsammans med likasinnade, är såhär i efterhand svårt att sätta ord på. För i måndags var det så äntligen dags för Malmö filmdagar att dra igång. Tre dagar där Svenska Filminstitutet bjuder in branschfolk för en presentation av höstens och vinters svenska biopremiärer. En tre dagar lång festival där också mingel, diverse seminarium och utdelande av freebies står på agendan. Kort och gott – tre dagar av himmelrike för en sådan som mig och utan tvekan en värld lätt att vänja sig vid.

Det eminenta filmsällskapet Filmspanarna var i år inbjudna av SFI och där någonstans kom jag in i bilden. För detta var ju ett utmärkt tillfälle att äntligen få träffas face-to-face, efter åratal av tjattrande på intranätet. Så jag börjar med att tacka Fiffi, Sofia, Jessica, Jojje, Henke, Erik och Johan för deras ytterst trevliga sällskap, fantastiskt kul att träffa er alla och hoppas vi kan göra om det nästa år.

Trots att det till en början blev något hektiskt att försöka kombinera det färgsprakande festivalandet med den grådassiga vardagen (läs arbete) – så blev det ändå ganska bra till slut. Nio filmer och fjorton delicato-dammsugare på tre dagar – får ändå anses som godkänt tycker jag. Filmerna jag såg var Monica Z, Rush,  Before Midnight, Don Jon, The Summit, Hotell, The Grandmaster, Smärtgränsen och Mig äger ingen. Av dessa nio så utmärkte sig tre lite mer, två av dessa filmer var dessutom lite överraskande svenska:

monica_z

Monica Z
Sverigepremiär: 2013-09-13

Något överväldigad över att just ha träffat sju supertrevliga filmspanare för första gången så inleddes min festival med den svenska filmen Monica Z, som stod som stor invigningsfilm. Och det var med pompa och ståt filmen presenterades, på scen fick vi oss ett litet snack med bl.a. regissör Per Fly, Kjell Bergqvist och titelrollsinnehavaren Edda Magnason. Filmen överraskade verkligen positivt på mig där Edda Magnasons dialektförmåga stal showen och kopplade ett fast grepp om min hjärna. För jag kunde inte släppa tanken på att jämföra hennes insats med en annan skånska. Nämligen Carolina Gynning och hennes brölade skånska – som ska föreställa rikssvenska, i Jesper Ganslandts senaste film Blondie (2012). Natt och dag säger jag. Magnason går in och sätter både roll och dialekt och fyller dessutom i med att utveckla dialekten i takt med karaktärens framgångar. Där snackar vi en dialektdimension av rang. Att hon dessutom sjunger låtarna själv gör ju inte det hela mindre imponerande.

+++++

Before Midnight
Sverigepremiär: 2013-09-20

Den andra festivaldagen öppnade också starkt och bjöd på en härlig stund tillsammans med ”två gamla kompisar” (som Fiffi så fint uttryckte det). Tjugo år har gått sedan Jesse och Celine för första gången sprang på varandra och här i den tredje filmen i Richard Linklaters Before-serie träffar vi dem semestrandes i Grekland. Med sin sedvanligt snärtiga dialog och berättad med långa scener – väcks gamla minnen till liv och vi spenderar ytterligare ett härligt dygn tillsammans. Inte lika stark som den första filmen i serien, men ett kärt och efterlängtat återseende. Vågar man hoppas på att vi träffas igenom om tio år? Kanske. Hoppas.

+++++

Hotell
Sverigepremiär: 2013-10-04

Av de filmer jag såg under filmdagarna så håller jag, tillsammans med ganska många av filmspanarna, Hotell som den allra bästa. Även här var det den första visningen för dagen, så finns helt klart ett mönster där (tre av tre). Jag kan inte säga att jag var överförtjust i Lisa Langseths senaste film Till det som är vackert (2010), även där med Alicia Vikander i huvudrollen. Men med Hotell känns det som att deras lära-känna-varandra-film hade en självklar funktion och att de nu skördar det bästa ur sitt mångåriga samarbete. Humor blandas med djupaste allvar och slutresultatet är fantastiskt.

+++++

Där har ni tre biofilmer att se fram emot!

Annonser