Topp 10: Filmåret 2014

A Most Violent Year, All Is Lost, American Psycho, Animal Kingdom, Apornas Planet, Astrid, Birdman, Birth, Blue Ruin, Boyhood, Calvary, Christopher Nolan, Cold in July, Damien Chazelle, Dan Gilroy, David Lynch, David Michôd, Dawn of the Planet of the Apes, Dune, Edge of Tomorrow, Frank, Godzilla, Guy Pearce, Henrik Möller, Her, Him, Interstellar, J C Chandor, J.K. Simmons, Jake Gyllenhaal, James McAvoy, Jessica Chastain, Jodorowsky's Dune, Jonathan Glazer, Leviathan, Life Itself, Linklater, Malmö filmdagar, Maps to the Stars, Margin Call, Matthew McConaughey, Miles Teller, Mitt, Newshunter, Nicole Kidman, Nightcrawler, Obvious Child, Oscar Isaac, Oscarsgalan, Postapokalyps, Rewind This!, Richard Linklater, Robert Pattinson, Roger Ebert, Scarlett Johansson, Starred Up, The Affair, The Babadok, The Definitive History of the Teenage Mutant Ninja Turtles, The Disappearance of Eleanor Rigby, The Grand Budapest Hotel, The Rover, The Signal, Them, Turist, Tusen Bitar, Under the Skin, Whiplash, Wild

Då var det dags igen – lista filmfavoriterna från fjolåret. Men jag tänkte ändå inleda med att vädra min irritation mot en hel drös filmälskare i det här landet. Människor som envisas med att gå efter den svenska premiären och lista sina favoriter redan kring nyår. Vilket resulterar i listor innehållande filmer sprida över flera år. Kan vi inte bara acceptera att vi ligger ett par månader efter med nya premiärer i det här landet? Gå efter filmens officiella ”världspremiär”, enas universellt, infinna oss i ledet och gemensamt lista våra filmfavoriter kring vårkanten? Så fruktansvärt jobbigt kan det inte vara att lägga band på sig själv och får ur sig en ”ordentlig” årsbästalista några månader efter amerikanerna? Nåja, alla får naturligtvis göra som de vill, jadda jadda… Nu lämnar vi det och knallar vidare till förutsättningarna för den här listan istället.

För jag har kryddat den här listan med lite nya kriterier det här året och tänkt till ett extra varv. Allt för att försöka få fram en så personlig lista som möjligt. Eftersom jag alltjämt är en sucker för fysisk media och fortfarande vill ha mina filmer i bokhyllan, så väger ”har jag införskaffat filmen-kriteriet” relativt tungt. Det är faktiskt en ganska bra måttstock på hur pass mycket jag gillar en film och jag kan inte begripa att jag inte tänkt på det tidigare (tex. gällande 2013 årsbästalistan). En film kan också vara otroligt välgjord, slå mig i magen eller golva mig fullständigt, men samtidigt lämna mig lika abrupt och helt utan fortsatt sug. Så ”omtittsfaktorn” är också något som jag numera väger in när det ska listas. Slutligen är det naturligtvis viktigt med någon form av kärlek vid första ögonkastet. Oavsett om det är hjärnan eller magen som säger ifrån, så ska det ju på något plan klicka.

Så om jag ska försöka summera det hela; §1. Första filmupplevelsen §2. Vill/har jag sett om filmen? §3. Känner jag ett ha-begär? Så here we go. Här har ni mina filmiska höjdpunkter 2014, allt enligt nya §1 + §2 + §3-ekvationen.

Boyhood-poster110. Boyhood (2014)

Vi sparkar igång listan med Linklaters mastodontprojekt. Utan tvekan den bästa filmen jag såg under Malmö Filmdagar, ändå lämnade filmen mig med en känsla av att det här kommer jag antagligen aldrig se om. Jag var till en början mer imponerad av själva processen, men såg förbi historien. Men sen har upplevelsen växt mer och mer, väckt suget efter att ta del av den här tiden-är-dyrbar och livet-rinner-ur-oss-historien ytterligare en gång. Linklater sätter fingret på mängder av intressanta aspekter och ger oss ännu en gång en unik filmupplevelse. Så ja, jag har svängt och Boyhood klämmer sig därmed in på listan trots allt.

the-rover-poster19. The Rover (2014)

Jag var till en början förbannad över att David Michôds (australiensaren bakom Animal Kingdom) senaste alster inte var i närheten av en bioduk i det här landet. För hur ofta bjuds det egentligen på en nyproducerad postapokalyps – signerad intressant regissör. Inte tokofta direkt. Men när jag satt framför filmen förstod jag att det är en film som lätt kan försvinna i bruset, det är en högst avskalad och smal dystopi det här. Långt ifrånHollywood-budgetar eller för den skull en film för alla. Men med sin enkla premiss, skitiga miljöer, bra skådespeleri (Guy Pearce makalös och Robert Pattinson överraskar mig återigen positivt) är det en film som etsat sig fast hos mig och som jag ser fram emot att se igen.

ELEANOR-RIGBY-poster18. The Disappearance of Eleanor Rigby (2013)

En relationshistoria berättad ur dubbla perspektiv (The Affair någon?), dessutom släppts i dubbla/trippla versioner, först i de två separata filmerna Him och Her och sedan sammansatta under titeln Them. Nu har jag bara sett de två ”fristående” filmerna, men gillar verkligen att det finns olika alternativ att se en och samma film på, och är verkligen svag för det här med en och samma historia berättad ur olika vinklar. Sen att vi har James McAvoy och  Jessica Chastain i huvudrollerna gör ju det hela givetvis än mer fantastiskt.

jodorowskys-dune-poster17. Jodorowsky’s Dune (2013)

Årets dokumentär, även detta året, är en film om film (förra året var det Rewind This! som klämde sig in på topplistan). Där vi får ta del av Alejandro Jodorowsky och hans planer med filmen Dune. En film som aldrig blev av och som istället landade i knäet hos en annan innovativ filmskapare, David Lynch.  Fjolåret var för övrigt ett riktigt fint dokumentärt filmår, inte minst då dokumentärer med filmen i centrum. Tänker tex på den fylliga The Definitive History of the Teenage Mutant Ninja Turtles – filmen om de gröna sköldpaddornas stora genomslag, eller varför inte Life Itself – filmen om Roger Eberts liv. Alla tre är måsten för filmälskare, men jag håller Jodorowsky’s Dune högst och därmed en plats på listan. Kul, intressant och fascinerande.

under_the_skin_us_poster6. Under the Skin (2013)

Abstrakt, obehaglig och fullkomligt underbar existens-sci-fi med Scarlett Johansson i huvudrollen. Regissör Jonathan Glazer vet vilka knappar han ska trycka på för att få mina nackhår att resa sig. Det gjorde han tillsammans med Nicole Kidman med filmen Birth där för ett par år sedan och lyckas här ytterligare en gång få min hjärna i fullständig gungning. En film som lämnar väldigt mycket av handlingen öppet för egen tolkning, levererar en stämning utöver denna värld och jag gillar varenda sekund av det.

most_violent_year-poster15. A Most Violent Year (2014)

En film som kom från ingenstans och kanske var det just därför som den golvade mig fullständigt. Noll förväntningar är oftast ett framgångsrecept. En relativt långsam historia där vi får besöka New York 1981 – ett av de statistiskt sett våldsammaste åren i stadens historia. Jag fångades redan i första bildrutan och satt, trots filmens låga tempo, på nålar fram till eftertexterna. Snyggt, prydlig och Oscar Isaac och Jessica Chastain (återigen, film nr 2 på listan) står båda för fantastiska insatser. J C Chandor (Margin Call, All Is Lost) levererar ytterligare en gång, en regissör att hålla ögonen på framöver.

Dawn-poster14. Dawn of the Planet of the Apes (2014)

Sen har vi då den där Ap-rebooten, som jag var lagom förtjust i efter biobesöket (skrev av mig lite om den här), men som sedan är den film som växt betydligt mest av samtliga filmer på den här listan. Dessutom den film som jag har sett flest gånger (1 bio, 2 hemma, 1 hemma med kommentatorsspår). Och visst, jag har alltjämt en del invändningar, ändå kan jag inte få nog av den. En märklig relation. Numera håller jag den inte bara som förra årets i särklass bästa blockbuster (Godzilla ganska långt efter, men ändock på en hedrande andraplats), utan rankar även den högt när det kommer till Apornas Planet-filmserien som sådan.

interstellar-poster13. Interstellar (2014)

Christopher Nolans filosofiska rymdepos må ha sina luckor manusmässigt, men oj vilken resa vi bjöds på. Årets bioupplevelse alla kategorier för min del. Som så många andra har jag dock alltjämt problem med den avslutande kvarten, en kvart som drar ner helhetsintrycket en smula, men ändå inte tillräckligt för att jag inte ska uppskatta filmen. För övrigt Jessica Chastains tredje film på listan och hon tar ju därmed över Matthew Mcconaughey dominanstrofé ifrån fjolårslistan, tror jag kan vara lite kär i henne dessutom.

whiplash-poster12. Whiplash (2014)

Ettan och tvåan på den här listan är lite i en klass för sig, jag kan säga att det är två filmer som ligger och naggar vid fullpott när det kommer till betyget. För om Interstellar var förra årets mäktigaste bioupplevelse så var Whiplash utan tvekan den svettigaste. Jag var helt slut när jag sett den. Damien Chazelle får till en härlig autentisk känsla, vilket gör det omöjligt att inte slukas och engageras.  Miles Teller befäster sin position som en av de absolut mest intressanta ynglingar och J.K Simmons belönas, med en roll värd namnet, efter en lång och trogen tjänst.

nightcrawler-poster11.Nightcrawler (2014)

Men ingen film är i närheten av den fantastiska atmosfär som Dan Gilroy får till i Nightcrawler. American Psycho möter nollbudgetfilmaren Henrik Möllers Newshunter och vi har ett stycke regidebut utöver det vanliga. Med stram budget och sina 28 inspelningsnätter – är det svårt att inte imponeras av hantverket. Släng in årets rollprestation signerad Jake Gyllenhaal (fortfarande sinnessjukt att han inte ens fick sig en nominering, anledning nog till att slopa Oscarsgalan framöver), snyggt foto, bra musik och  fint driv. Älskar den innerligt.

Hedersomnämnanden/strax utanför listan: The Grand Budapest Hotel, Frank, Starred Up, Blue Ruin, Edge of Tomorrow, Birdman, Cold in July, Obvious Child, The Babadok, Leviathan, Tusen Bitar, Wild, The Signal, Maps to the stars, Mitt, Astrid, Ida, Calvary och Turist.

Fler som tycker till om filmåret 2014: Fiffis Filmtajm, Movies-Noir, Fripps filmrevyer, Jojjenito (uppdateras efterhand)

Oscarsgalan 2015: mina vinnare

Alabama, Alejandro González Iñárritu, American Sniper, Anthony McCarten, Benedict Cumberbatch, Bennett Miller, Birdman, Boyhood, Bradley Cooper, Damien Chazelle, Damien Chazelles, Dan Gilroy, Eddie Redmayne, Edward Norton, Emma Stone, en natt, Ethan Hawke, Felicity Jones, Fincher, Gone Gir, Graham Moore, Hugo Guinness, Ida, Inherent Vice, Into the Woods, J.K. Simmons, Jake Gyllenhaal, Jason Hall, Julianne Moore, Keira Knightley, Laura Dern, Leviatan, Mandariinid, Marion Cotillard, Mark Ruffalo, Meryl Streep, Morten Tyldum, Nightcrawler, Oscarsgalan, Patricia Arquette, Paul Thomas Anderson, Reese Witherspoon, Rene Russo, Richard Linklater, Riggan Thomson, Robert Duvall, Rosamund Pike, Schillinger, Selma, Stephen Hawkings, Steve Carell, Still Alice, The Grand Budapest Hotel, The Imitation Game, The Judge, The Theory of Everything, Timbuktu, Wes Anderson, Whiplash, Wild, Wild Tales

Generellt sett så är jag inte jätteförtjust i varken traditioner eller prisutdelningar. Men det här med att sitta uppe och engagera mig i Oscarsgalan har blivit lite utav ett guilty pleasure. Och i år ligger jag ganska bra på det och har faktiskt sett merparten av de nominerade filmerna (åtminstone i tungviktskategorierna). Så varför inte önska, tippa och tycka till lite om de nio större priskategorierna.

Bästa film

whiplash-miles-teller-andrew

Nominerade: American Sniper, Birdman, Boyhood, The Grand Budapest Hotel, The Imitation Game, Selma, The Theory of Everything, Whiplash.

Min favoritfilm ifrån det gånga året saknas tyvärr bland de nominerade (vilken film det är kan ni säkert resonera er fram till om en stund, men jag väljer att inte sätta det på pränt – årsbästalista on the way), men min andrahandsfavorit, Whiplash, återfinns i alla fall bland de nominerade. Så jag håller definitivt tummarna för Damien Chazelles lilla pärla till film. Men sett till prissäsongen hittills så får ju Boyhood gälla som favorit och också den som jag tror tar hem priset. Vilket inte skulle vara oförtjänt på något sätt.

Bästa regi

linklater

Nominerade: Alejandro González Iñárritu (Birdman), Richard Linklater (Boyhood), Bennett Miller (Foxcatcher), Wes Anderson (The Grand Budapest Hotel), Morten Tyldum (The Imitation Game).

När det kommer till regi så tror jag, som så många andra, att det står mellan Iñárritu och Linklater. Birdman med känslan av att den är gjord i en enda lång tagning och Boyhood med sin tolvåriga tillverkningsprocess. Varandras motsatser på många sätt, men två riktigt fina slutresultat med imponerande regiarbete. Jag både tror och hoppas att Linklater tar hem det. Känns som att det är dags för Amerikas främsta indieregissör att få någon form av bekräftelse där borta.

Bästa manliga huvudroll

001_BM_SG_00665.JPG

Nominerade: Steve Carell (Foxcatcher), Bradley Cooper (American Sniper), Benedict Cumberbatch (The Imitation Game), Michael Keaton (Birdman), Eddie Redmayne (The Theory of Everything).

Även om jag har svårt för Michael Keatons nyinsatta tandrad så är det svårt att inte tycka om honom. En av de där skådisarna man växt upp med och som alltid funnits där. Dessutom är han ordentligt övertygande i ”rollen” som den gamla superhjälteskådisen ”Riggan Thomson”. Keaton är min favorit,  men jag tror ändå han får det tufft mot Eddie Redmayn för porträtteringen av Stephen Hawkings.

Bästa kvinnliga huvudroll

witherspoon

Nominerade: Marion Cotillard (Två dagar, en natt), Felicity Jones (The Theory of Everything), Julianne Moore (Still Alice), Rosamund Pike (Gone Girl), Reese Witherspoon (Wild).

Här känns det lite mer öppet, även om det nog är dags för Julianne Moore att plocka hem sin första Oscar. Inte mig emot, hon var superb i Still Alice. Personligen gjorde dock både Wild och Witherspoon större avtryck hos mig. Men jag tror tyvärr inte det är hennes ”tur” denna gång. En outsider är väl Rosamund Pike, som jag håller som det enda bra med Finchers märkbart usla Gone Girl.

Bästa manliga biroll

simmons

Nominerade: Robert Duvall (The Judge), Ethan Hawke (Boyhood), Edward Norton  (Birdman), Mark Ruffalo (Foxcatcher), J.K. Simmons (Whiplash).

Fem riktigt bra prestationer och jag gillar samtliga. Men kan någonting egentligen stoppa ”Schillinger”? Jag tror nog inte det. Men jag gillade både Ethan Hawkes fadersgestaltning i Boyhood och Mark Ruffalos kutade hållning i Foxcatcher. Men visst ska Simmons ha den här som i en liten ask.

Bästa kvinnliga biroll

arquette

Nominerade: Patricia Arquette (Boyhood), Laura Dern (Wild), Keira Knightley (The Imitation Game), Emma Stone (Birdman), Meryl Streep (Into the Woods).

Romansen med ”Alabama” inleddes redan i unga år och sedan dess är Patricia Arquette ytterligare en sådan där skådis som har hängt med och omöjlig att inte tycka om. I Boyhood är hon fantastisk och hon lär ju sopa mattan med det relativt tunna konkurrensen i den här kategorin i år.

Bästa originalmanus

nightcrawler-gilroy

Nominerade: Alejandro González Iñárritu, Nicolás Giacobone, Alexander Dinelaris och Armando Bo (Birdman), Richard Linklater (Boyhood), E. Max Frye och Dan Futterman (Foxcatcher), Wes Anderson och Hugo Guinness (The Grand Budapest Hotel), Dan Gilroy (Nightcrawler).

Utan att spoila min årsbästalista, så kan vi ju här och nu konstatera att Dan Gilroys briljanta Nightcrawler är hyfsat förbisedd bland årets nomineringar. Jake Gyllenhaal står i min bok för årets prestation och är ju inte ens nominerad. Rene Russo kunde även hon åtminstone haft en nominering. Så låt oss hoppas att Gilroy kammar hem den här gubben och ger filmen någon form av upprättelse. Vilket han med största sannolikhet inte kommer att göra, för Wes Anderson och Hugo Guinness lär ta hem den för The Grand Budapest Hotel.

Bästa manus efter förlaga

damienchazelle01

Nominerade: Jason Hall (American Sniper), Graham Moore (The Imitation Game), Paul Thomas Anderson (Inherent Vice), Anthony McCarten (The Theory of Everything), Damien Chazelle (Whiplash).

Nu börjar vi komma ner i kategorierna där jag inte sett allt, eller ja, här är det PT Andersons Inherent Vice som jag ännu inte tagit mig an. Men jag har svårt att se att jag skulle gillade den såpass mycket att jag inte skulle hålla Damien Chazelle om ryggen. Vinna lär ju dock Anthony McCarten göra, det har han gjort hela säsongen, och han lär ju kröna segertåget med en Oscarsstatyett på söndag.

Bästa icke-engelskspråkiga film

leviathan

Nominerade: Ida (Pawel Pawlikowski), Leviatan (Andrey Zvyagintsev), Mandariinid (Zaza Urushadze), Timbuktu (Abderrahmane Sissako), Wild Tales (Damián Szifron).

Okej, jag erkänner – nu börjar isen kännas tunn. Här har jag endast sett Ida och Leviatan, men med tanke på att de är förhandsfavoriterna så vågar jag nog mig ändå på någon form av utlåtande. Polska Ida med ett sagolikt svartvit foto och tunga Ryska Leviatan, som nog ändå får gälla som min favorit, är två riktigt bra filmer. Kan ju hoppas Leviatan tar hem denna kategori och att Ida istället prisas i kategorin ”bästa foto”. Det hade varit en homerun av rang! Håller för övrigt de tre övrigt nominerade filmerna samma klass som de två nämnda – så förstår jag att Östlunds Turist fick det tufft i sista gallringen.

Där har ni mina snabba funderingar. Natten mot måndag får vi se hur priserna landar! Ses då!

Malmö filmdagar 2014

20.000 Days on Earth, A Most Wanted Man, A Walk Among the Tombstones, Blådårar, Boyhood, Chef, David Cronenberg, Dinner For Five, Filmspanarna, Jon Favreau, Magnus Gertten, Malmö filmdagar, Maps to the Stars, Medicinen, Min så kallade pappa, Richard Linklater, Royal, SFI, Stefan Berg, Sveriges Filmuthyrareförening, The Skeleton Twins, Tusen Bitar, Tusen bitar - en film av Björn Afzelius, Två dagar - en natt

Malmö filmdagar 2014För andra året i rad besökte jag i förra veckan Malmö filmdagar, branscheventet där inbjudna biografägare, press och entusiastiska filmbloggare, får ta del av höstens svenska biopremiärer. I tre dagar får man en försmak av det goda livet som filmrecensent och ägnar all sin vakna tid åt film. Sannerligen svårlaget.

I år var det inte SFI som stod bakom arrangemanget utan Sveriges Filmuthyrareförening (som jag personligen aldrig ens har hört talas om och vet faktiskt lika lite om såhär i efterhand). Ett arrangemang som flöt på bra, även om jag nog måste hålla med både Henke och Jojje, om att det på det stora hela kändes något blekare än i fjol. Mest smådetaljer, men kanske också en känsla som grundar sig i att jag personligen hade bättre lycka med filmvalen förra året.

För min del blev det tio filmer på två och en halv dag, en mer än i fjol, och det var sannerligen blandad kompott. Förra året överöstes vi med något så ovanligt som gedigen bra svensk film och ett helt gäng BOATS-filmer. I år var utfallet ett annat, mycket mat- och musikfilm, i alla fall för min del. Men också ett par riktigt bra svenska filmer och något så udda som en dansk Western. Filmerna som sågs var;

Medicinen, Tusen bitar, Chef, A Walk Among the Tombstones, A Most Wanted Man, Boyhood, 20.000 Days on Earth, Min så kallade pappa, Två dagar – en natt och The Salvation.

Med facit i hand så gjorde jag en del ”felval”. Jag valde t.ex. bort snackisen The Skeleton Twins och David Cronenbergs senaste Maps to the Stars, filmer som jag på förhand var sugen på – men som helt enkelt fick prioriteras bort i förmån för någon annat.

Precis som förra året tänkte jag ranka de tre bästa filmerna som jag såg, en skillnad är dock att det kommer att dyka upp en och annan något mer ingående text kring  filmerna när vi närmar oss premiär. Men håll till godo men de här tipsen så länge;

Tusen bitar – en film om Björn Afzelius
Sverigepremiär – går på bio nu!

Mina filmspanarkompisar slängde in handduken efter en lång och slitsam öppningsdag. Jag, som spenderat merparten av dagen på arbetet, var inte helt nöjd att summera första dagen med debaclet framför Medicinen som enda sedda film, och hängde mig kvar på Royal. Och tur var det, för Magnus Gertten och Stefan Berg (killarna bakom bl.a. Blådårar-filmerna) levererade ett styck magnifikt balanserad musikdokumentär och sällan har ljudsystemet på Royal kommit mer till sin rätt än här. Smått magiskt!

Boyhood
Sverigepremiär 26 september

Filmen som jag på förhand såg fram emot absolut mest – levde verkligen upp till favoritskapet. Richard Linklaters mastodontprojekt där vi under tolv år (!) får hänga med Mason och hans familj. Resultatet är 165 minuter episkt nedskalad vardagsrealism och jag älskar varenda minut av det.

Chef
Sverigepremiär 31 oktober

När Jon Favreau får ägna sig åt mat så är han svårslagen. Det övertygade han mig om redan i det magnifika samtalsprogrammet Dinner For Five. Med Chef ger han oss en tillsynes härlig liten oskyldig familjekomedi. Men det är omöjligt att inte dra paralleller till Favreaus faktiska filmkarriär och som metafor delar Chef sannerligen ut ett magslag. (Recension kommer 30 oktober).

Avslutningsvis så måste jag självklart tacka alla trevliga Filmspanare (Fiffi, Henke, Jojje, Sofia, Jessica, Carl och Johan) för det eminenta sällskapet och hoppas på ett återseende nästa år!