En revolutionerande uppgörelse tillsammans med nytappningen av Planet of the Apes

Andy Serkis, Apornas Planet, Betyg 3, Charlton Heston, Dawn of the Planet of the Apes, Icarus, Matt Reeves, Motion Capture, Postapokalyps, Rise of the Planet of the Apes

Innan jag begav mig av för att se sommarens kanske hetaste blockbuster – Dawn of the Planet of the Apes, så kände jag ett behov att både friska upp minnet men också att ge den första förra filmen ytterligare en chans. För jag måste medge att jag inte var någon större beundrare av Rise of the Planet of the Apes (2011). Snarare tvärtom, så tyckte jag ganska illa om den. På gränsen till hat. Men då ska kanske tilläggas att jag rent generellt hyser en stor skepsis mot prequels/sequels/remakes/reboots, och allt som oftast avfärdar jag dom redan i planeringsstadiet. Vilket man ibland får äta upp… (Passar även här på att höja ett varningens finger när det kommer till SPOILERS – som kan förekomma gällande de två i raden senaste ap-filmerna).

Som t.ex. nu när jag säger att Rise of the Planet of the Apes har sina poänger och faktiskt fyller en ganska vettig funktion. Inte bara för den här nytappning till filmserie, utan också för originalfilmserien som sådan. För är det något jag är svag för så är det det här med gränsöverskridande berättande, när filmskaparna inte bara respekterar ursprungsmaterialet utan faktiskt också bidrar med något eget. Det jag främst tänker på är såklart det misslyckade försöket med framställandet av alzheimers-botemedlet. Som inte bara är filmens stora premiss, utan sen också kan appliceras på filmserien som sådan. För även om minnet sviktar och jag inte har de fem originalfilmerna färskt i minnet – så besvaras väl ändå aldrig frågan på hur allting började (åtminstone inte på sådan här vetenskaplig detaljnivå (rätta mig gärna om jag ha fel)? Så jag köper den nyplanterade premissen och uppskattar kreativiteten.

apes1

När det kommer till att respektera ursprungsmaterialet tycker jag även här att filmen kommer undan med ett gott betyg. Det jag personligen fastande mest för såhär andra gången jag såg filmen (och som jag faktiskt inte ens noterade vid en första titt) – var den i bakgrunden inbakade rapporteringen kring Icarus resa mot Mars (ni vet rymdskeppet som Charlton Heston och Co. kraschlandar i början av originalfilmen). Som jag tror att de här nya filmerna kommer att återkomma till längre fram, och låt oss då hoppas att filmbolaget inte gör en historisk andra remake, utan istället lämnat över stafettpinnen lagom till Icarus intåg i stratosfären.

apes2

Men även andra små detaljer, såsom hyllningen åt Heston då han dyker upp på en av TV-skärmarna, eller varför inte Caesars Frihetsgudinna i början av filmen. Billiga knep kan tyckas – men blinkningar som går hem hos mig. Sen slutligen, så misstänker jag att jag begått ett ”rookie-mistake” och lämnat filmen under eftertexterna första gången jag såg den. För jag hade inget som helst minne av den där extra scenen på flygplatsen då vi får se hur epidemin tar sin början. Så det var med en positiv känsla, och en stor portion optimism, jag denna gång lämnade den första filmen och blickade framåt mot fortsättningen.

”What if the beginning of this film was an Earth that seemed to have no humans on it, and what if it was the beginning of the apes’ tribal development? What if you could be in the apes’ world for a good 15 minutes, see what Caesar had created, and then realize all the humans are not gone — raising the question of can there be co-existence? –Matt Reeves, efter att ha dissat det presenterade manuset och sedan svarat vidare på hur han själv ville att uppföljaren skulle se ut.

Och all heder åt Matt Reeves, det börjar bra. Filmens dialoglösa inledande femton minuter gör mig fullständigt upprymd. Jag tänker på alla de amerikaner som nu tvingas att läsa undertexter för första gången i sina liv. Jag njuter av den totala avsaknaden av mänskliga karaktärer. De fantastiska animeringarna, de vackra landskapen och inblicken i apornas nygamla primitiva leverne. Människan har förgjort sig själv och epidemin har gjort sitt jobb. Apornas Planet är här!

Men nej. Det fegas tyvärr ur. En handfull klichéfyllda mänskliga karaktärer ger sig till känna, den ena mer stereotyp än den andra. Och filmens handling styrs nu alltmer mot frågeställningen >>can there be co-existence? Men ja, det var ju kul så länge det varade. Nu fortsätter jag förvisso intressera mig för Caesars önskan om världsfred, Kobas innerliga hat mot människosläktet, och inte minst kampen dom i mellan. Men sedan kan jag inte låta bli att slungas tillbaka till den högst ordinära historia som vi trots allt bjuds på, utan minsta lilla överraskning. Visst funkar det helt okej – den underhåller och gör sitt utlovade jobb. Men med tanke på potentialen med den fenomenala inledningen så hade i alla fall jag hoppats på att filmen skull undvika blockbuster-mallen i betydligt högre utsträckning.

apes3

Det som fascinerar och som jag tar med mig från den här filmupplevelsen är istället det visuella. Motion Capture-tekniken är såpass lyckad att det på sina ställen är omöjligt att urskilja huruvida en del apor är riktiga eller inte. Andy Serkis aka. Gollum briljerar med sin mimik och lyckas verkligen ge Caesar en personlighet. För att inte tala om de dystopiska San Francisco-miljöerna – som på egen hand motiverar en biobiljett.

Så på det stora hela skulle jag nog säga att de båda filmerna är av ungefär samma kaliber, solid underhållning men inget extraordinärt (Rise of the Planet of the Apes 3/5, Dawn of the Planet of the Apes 3/5).

Idag skriver även Jojje om sina Ap-intryck, läs vad han tycker om den senaste filmen här.  Även The Nerd Bird, Fiffi och The Velvet Café har sedan tidigare sagt sitt.

Annonser

18 reaktioner på ”En revolutionerande uppgörelse tillsammans med nytappningen av Planet of the Apes

  1. Jag håller med dig helt om filmens början. Så SKÖNT att slippa ”riktig” dialog och det kändes kaxigt att våga sig på det. Stora delar av filmen tycker jag kändes som en ”gammal matinéfilm” i ordets allra bästa betydelse (trots alla supermoderna effekthjälpmedel).

    1. Jag hade faktiskt samma matinékänsla hemma framför den första filmen nu i helgen. Tyvärr infann den inte sig riktigt på samma sätt sen i biografen framför den andra. Kanske var det de högt ställda förväntningarna som sabba en del av upplevelsen. Men jag tror förvisso att det mestadels berodde på att filmen inte håller sig ”fräsch” i mer än en kvart.

  2. Jag kände ungefär som du inledningsvis, att det här kunde bli något utöver det vanliga tack vare att man valde apornas perspektiv. Tyvärr förlorar man sig i de värsta klichéer som Hollywood har i kappsäcken, vad det gäller story, karaktärer, könsroller och dramaturgi. Jag har dock inte sett förra filmen (Rise of the Planet of the Apes), men kändes inte som om det egentligen spelade någon roll. Om det var någon jag sympatiserade med så var det Ceasar och hans historia. Koba satte lite färg på filmen också, med sin bakgrund, men även den biten urartade. Jag var inte lika snäll som dig med betyget, även om jag gillade det visuella (bortsett från den usla 3D-upplevelsen):

    http://thenerdbird.se/2014/july/dawn-of-the-planet-of-the-apes-2014-2.html

    1. Ja, jag böjar bli ordentligt trött på den där kappsäcken och med den trevliga inledningen trodde jag att den denna gång lämnats hemma. Men icke.

      Och ja 3D-upplevelsen tämligen menlös, glömde nämna det i min text. Fanns en eller två scener som stack ut – men på det stora hela skulle jag nog föredrar att se den i 2D (vilket det får bli vid nästa titt – för jag lär vilja se om även denna inför nästa film i serien).

      Tror faktiskt inte det spelar jätte stor roll om man sett den första filmen innan den andra, även om det adderar en aning till Caesar och Koba som karaktärer. Och med tanke på att jag gillade den första filmen betydligt mer såhär en andra gång så kan jag inte annat än att rekommendera den. Om än såhär i efterhand. :)

      Nu knallar jag över och ser vad du tyckte.

    1. Hmm, jag har bara ett vagt minne av någon form av flyktig förklaring. Men detta ger mig ytterligare en anledning till att se om originalet. Så ber om att få återkomma. :)

    2. Japp, du har rätt. Sett om film 1-3 hittills och det framkommer andra anledningar i slutet av den tredje filmen. Hmmm, återkommer till dessa i nästa blogginlägg aka en uppföljning på ovan inlägg.

  3. Mycket jag håller med om och inte håller med om :) Och en liten sak bara, originalfilmerna förklarar varför aporna är intelligenta och kan tala och det beror inte på det här viruset man lägger fram i dessa två filmer.

    1. Inte så liten sak om man ser till att det var just det som jag kanske uppskattade absolut mest med den första filmen, haha. Men ja, får helt enkelt återkomma när jag sett om originalet ytterligare en gång – var ett par år sedan nu.

      Ska klicka mig vidare och se vad ni skrev om filmen också. :)

    2. Ni har så rätt så och som jag skrev till toppit83 ovan – så kommer jag gå in på de här nyupptäckta förklaringarna i nästkommande inlägg.

  4. Det krävs tydligen djur för att du ska få ur dig inlägg nuförtiden. Hundar och sen apor. ;)

    Rackarns vad du och Cecilia hängt upp er på att detta skulle vara en film efter en tråkig Hollywood-blockbustermall. ;) Jag vet inte, jag tyckte filmen funkade bra som ren story med de konflikter och teman den hade. Som jag skrev inne hos mig så kanske jag nånstans i bakhuvudet funderade lite på en del saker. Främst var det hur passiva Caesars ”fru” var. Hon låg ju bara och var sjuk. Men släppte dessa tankar, haha.

    Håller med om de roliga referenserna till originalfilmen som dök upp i Rise. Kul att snappa upp såna nickningar.

    Haha, det var alltså här jag läste om att Reeves inte godkände det första manuset.

    1. Haha, ja inläggen sitter långt inne nu för tiden. Hade du inte föreslagit synkning så hade jag antagligen aldrig blivit färdig och inlägget hade runnit ut i sanden helt. :)

      Ja jag vet, jag hängde egentligen upp mig mer på att filmen överlag tokhyllats som årets stora fenomen, inte minst när den innehåller ganska stora brister. Men jag hade gärna blundat för dessa och bara njutit – men det gick inte riktigt denna gång. Men som sagt, det fanns ganska mycket med filmen som jag faktiskt uppskattade – men att vifta med stora mästerverksflaggan är enligt mig en grov överdrift.

      Caesars fru ja, hade väl knappt en enda replik i hela filmen vad jag kommer ihåg. Men funderade också lite på att de kanske mest ville presentera och plantera karaktären i denna film, lite som de gjorde med Koba i förra filmen, för att sen utveckla och ge henne mer utrymme i nästa film. Det är iaf min teori. :)

  5. Det var just därför jag passade på att föreslå att vi skulle samköra. Vi fick båda en spark i ändan. :)

    Bra tanke om Caesars fru där. Det vore ju en helomvändning. Svårt att tro att det händer dock men man vet ju aldrig.

    Förresten, har en tredje film fått grönt ljus?

  6. Det var ju riktigt coolt med referensen till Icarus och Heston – det missade jag helt när jag såg den. Måste se om den helt klart!

    1. Verkligen! Efter att ha sett om originalfilmserien så tror jag tyvärr att de stannar vid just referenser, hade ju hoppats på en större betydelse. Men man kan inet få allt. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s