Hitchcock gör en Capote

Anthony Hopkins, biografier, biopick, Capote, Daniel Craig, Filmspanarna, Fimtipset, Gwyneth Paltrow, Hitchcock, Isabella Rossellini, Jeff Daniels, Netflix, Peter Bogdanovich, Philip Seymour Hoffman, Psycho, Sandra Bullock, Sigourney Weaver, The Birds, The Girl, Toby Jones, Truman Capote

hitch+capote1

När jag hörde att det fenomenala filmsällskapet Filmspanarna skulle köra Hitchcock (2012) som sin måntliga temafilmen kände jag ett ordentligt sug att haka på. Sagt och gjort. Här har ni min debut som filmspanare-på-distans. Kul, spännande och ärofyllt!

Nu var det förvisso ett tag sen jag såg Hitchock-filmen och ska jag vara riktigt ärlig så gjorde den inga större intryck på mig. Den var på sin höjd okej enligt biopick-standarden. Varken mer eller mindre. Och jag ska inte trötta ut er med några floskler kring huruvida man ska spendera tid på filmen eller inte. Gör som ni vill.

Jag tänkte istället dela med mig av mina funderingar som väcktes någon dag efter stunden med Anthony Hopkins i tjockisdräkt. Och om ni tar er igenom hela texten – slutligen leverera något utav en uppmaning.

I lugnan ro satt jag nämligen hemma i tv-soffan, frenetiskt bläddrande i den numera skrala och tämligen ointressanta Netflix-katalogen. Efter en stund fladdrade en film vid namn The Girl (2012) förbi och omslaget fångade mitt intresse. SE PÅ FAN! ytterligare en biografisk skildring av vår gode skräckmästare. Två Hitchcock-biografier samma år! En tillfällighet, en rättighetsfråga, eller bara ett taktiskt genidrag signerat filmbolaget? Jag har inte en blekaste aning och det är kanske inte sådär överdrivet sensationellt egentligen. Oavsett så fascinerade detta faktum mig något oerhört.

Jag såg The Girl och kunde konstatera att det var två tämligen likartade filmer med mer eller mindre samma angreppsvinkel: Hitchcock in action under arbetet med ett av sina mest berömda verk (Psycho i den ena och The Birds i den andra). Två välproducerade filmer med helt olika förutsättningar. Hitchcock med mastodontbudget, svensk bio-release och storstjärnor ner i varenda liten biroll. The Girl en film gjord direkt för tv och som smög sig direkt in i en obskyr liten underkategori på svenska Netflix.

När jag var klar med Hitchock-film nummer två och funderande kring ovanstående slogs jag av en kraftfull déjà vu, kunde inte sätta fingret på det men jag var säker på att jag hade grottat ner mig i liknande jämförelsemani tidigare. Efter en stund gick det upp ett ljus. Capote var filmtiteln som triggade mitt sinne.

capote_en_iskall_mordgataDen så hyllade filmatiseringen av författaren Truman Capote med Philip Seymour Hoffman i titelrollen, som kammade hem ett par Oscarsstatyetter om jag inte missminner mig. En film vi alla såg och tyckte till om. Kort efter att jag själv hade sett den minns jag att jag stod i någon form av multimediabutik (jodå, pre-Netflix gick vi faktiskt ut och fysiskt köpte våra filmer) och ögnade igenom hyllan för nyinkommet och skymtade ett dvd-omslag med texten Capote – En iskall mordgåta. Hur är det möjligt tänkte jag, filmen har ju knappt haft premiär och den är redan utgiven på dvd? Men så var det givetvis inte. Det här var en annan film, ytterligare en filmatisering av Truman Capote, samma år! Denna gång med britten Toby Jones i rollen som Capote.

Oscarssurret kring den första filmatiseringen gjorde såklart att den drog in bra med pengar och det skrevs spaltmeter om Seymor Hoffmans genialiska porträttering av den karismatiska författaren. I skuggan stod Toby Jones. Som kanske gjort sitt livs roll. Filmens lillebrorskomplex gjorde att det blev en i mängden direkt-till-dvd-släpp här i Sverige och gick filmvärlden relativt obemärkt förbi (detta trots en i övrigt ganska stjärnspäckad rollista med namn som Sandra Bullock, Daniel Craig, Gwyneth Paltrow, Peter Bogdanovich, Sigourney Weaver, Jeff Daniels, Isabella Rossellini)

Låt oss här lite snabbt flika in med en gallupundersökning med sajten Fimtipset som bas.

Capote med Philip Seymor Hoffman: antal betyg utdelade 5080 och nästan hälften av mina tillagda kamrater (33 till antalet) har sett filmen.

Capote – En iskall mordgåta med Toby Jones: antal betyg utdelade 622 och INGA av mina tillagda kamrater har sett filmen.

Mitt goda öga åt Toby Jones föddes nog där i det ögonblicket. Inte bara grundat på sympati – utan snarare då jag tyckte att hans gestaltning av Truman Capote var så mycket bättre än Seymor Hoffmans och att han förtjänade ett uns av cred. Vilket hela filmen förövrigt gör.

Och nu undrar ni såklart vad detta har med filmen Hitchock att göra? Jo, han har nämligen gjort det igen. Han står än en gång i skuggan. Denna gång i skuggan av Anthony Hopkins. Toby Jones spelar Alfred Hithcock i The Girl. Är det inte sorgligt så säg.

the_girl1

______________________________________________________________________________

Andra Filmspanare om Hitchock (2012):

Annonser

17 reaktioner på ”Hitchcock gör en Capote

  1. Välkommen till Filmspanarna! Kul text. :)

    Ah, du har gjort precis samma notering som jag: Stackars Tobey Jones!

    Din uppmaning är att se Tobey Jones-filmen, Infamous, om Capote antar jag? Och även The Girl?

  2. Tack och tack!

    Du tolkade mitt dolda budskap. Det var ju skönt att texten inte blev helt obegriplig i slutändan ändå. Hade lite svårt att knyta ihop säcken nämligen. Blev inte lättare med en deadline. :D

    Nu knallar jag över till dig och kollar vad du tycker.

  3. Ping: HITCHCOCK
  4. Varmt välkommen till filmspanargänget! Jättekul att du hakade på! :)

    The Girl säger du…. Hmmm. Det värsta är att jag verkligen känner för att se filmen nu och jag är inte ens med i Netflix-prylen. Kanske ska bli ändring på det nu ;)

    1. Tack! Skulle till en deadline för att bloggen inte skulle stagnera helt och hållet. :)

      Netflix-prylen åtgärdar du ganska enkelt med erbjudandet om en månads gratis testperiod. Då hinner du egentligen se det mesta du är intresserad av. Sen är det bara till att säga upp och vips har du fått massa gratis filmupplevelser.

  5. Du fyller Filmspanarskorna väl måste jag säga. Funderade på samma sak, men hade faktiskt inte koll på att det blev synd om Toby igen. Däremot håller jag inte riktigt med om att Toby gör en bättre Capote än PSH. Landar mest i att de ju är ganska olika, Toby betydligt mer flamboyant och Infamous som sådan kanske lite mer skummande på ytan (eller bara mindre grå?) än Capote.

    1. Tackar tackar!

      Nä, det är väl också lite på personlig smak antar jag. Jag föredrar Tobys version av Truman Capote framför PSH utan att direkt veta hur den riktige Capote var/är. Det är bara magkänslan jag går på där. Och den brukar leverera. :)

  6. Bra revy, Plox! Och välkommen i Filmspanar-gänget. Stagnation är ett elände… både på våra bloggar och i gruppen! När får vi se dig på någon av träffarna?

    Mycket intressant spaning du har där. Jag har sett två av de fyra filmerna du pratar om och ingen av dem har någon Tobey Jones i sig. Ajaj. Jag älskade PSH i Capote, så det blir nog svårt att övertrumfa den bedriften.

    Egentligen gillar jag ju inte biopics, eller procedurfilmer som Munich, Lincoln etc, men ibland går det bra, speciellt krigsfilm funkar bra som BOATS.

    Vi hade för övrigt en lång och ganska förvirrad diskussion på träffen efter filmen i lördags om vad som definierar krigsfilm. Är tex Zero Dark Thirty är krigsfilm? Allt beror givetvis hur man definierar det, men i mitt huvud är 0D30 inte en krigsfilm. Det är en thriller som handlar om kriget mot terroristerna.

    1. Tack så mycket, Henke. Känns skönt att ha debuten avklarad och ser fram emot framtida distans-träffar. Är ju en bit till huvudstaden från Malmö, så det får bli distans så länge.

      Hehe, ja då är du precis den jag skriver till. PSH är ju inte på något sätt dålig i sin roll, men jag tycker att Tobys prestation är minst lika bra och jag föredrar helt klart honom. Två bar rollprestationer som båda krävs att uppmärksammas.

      I min bok är 0D30 definitivt en krigsfilm, dessutom en krigsfilm som gjorts ett par gånger tidigare om man får generalisera en smula. Jakten-på-terror-i-mellanöstern, tillåt mig att gäspa. Nu är förvisso 0D30 förträfflig på många sätt, inte minst hantverksmässigt, men grundkonceptet gör mig mest trött redan på förhand. Tyvärr.

      Förvisso svårt att definiera en krigsfilm, men USA´s världspolis-roll räknar jag nog alltid som krigsfilm. Och de verkar ju gilla krig, så det kan man ju gott bjuda på.

  7. Du tar minsann tid på dig när du värper fram inläggen, men kvalitet slår ju som bekant kvantitet. Möcke bra och njutfull läsning därtill.

    Jag har inte sett någon av filmerna du skriver om, men det här inlägget ska jag ha i åtanke om jag någon dag gör det.

    1. Haha, ja det har blivit mycket värpande på senaste. Men ganska skönt att strunta i besöksstatistik (som går i botten med nuvarande värpupplägg) och bara posta inlägg när jag känner att jag har något att säga.

      Kan ju köra ett experiment sen när du tar tag i de här båda dubbelfilmerna, att se Toby Jones versioner innan de andra. Kanske ger en helt egen bild och uppfattning. Eller ja, du gör givetvis som du vill.

  8. Jag kan bara instämma om att det här inlägget var mycket bra! Jag kände till Toby Jones knepiga parallell och jag har faktiskt Infamous, men har ännu inte sett den, till skillnad från Capote (som jag gillade mycket).

    Jag har nu sett Hitchcock och ska så snart som möjligt ta mig anna även The Girl när jag är i Hitchcock-flowet. Har väntat på bägge ett tag och skrev om den tidigare på min blogg.

    Av det lilla jag sett av Toby Jones som Hitchcock så verkar han inte fylla skorna varken bokstavligen rent fysiskt eller som imitatör, men det verkar vara en lite mer intressant karaktärshistoria så han kan nog vinna mot Anthony Hopkins något mer lättviktiga (dock inte bokstavligt) prestation.

    Tycker dock att Anthony Hopkins hade några ögonblick då han verkligen fick fram hjärta i karaktären Hitchcock, men hoppas på ännu mer av den varan från Toby Jones nu.

    1. Oj, tack! :)

      Jamen precis. I The Girl får vi stifta bekantskapen med en betydligt mer intressant och nyanserad Hitchcock och inte bara den mysfarbror som framställs i Hitchcock (även om det blixtrade till i ett par scener). Och även om Hopkins efterliknar den riktige Hitchcock mer, både till utseende och röst, så fängslas jag betydligt mer av Hitchcock som person i The Girl.

      Nu är förvisso de båda filmerna baserade på olika förlagor, med människor som återberättar sina minnen och intryck av Hitchock. Så det är kanske egentligen inte så konstigt att den känns som två olika personer om man ser till karaktären Hitchcock.

      Hur som helst är båda filmerna värda en titt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s