The Walking Dead på tre olika sätt

1080p, Apart Förlag, Frank Darabont, Postapokalyps, Robert Kirkman, Serietidning, Telltale, The Walking Dead, TV, TV-spel, TWD, Uncategorized

TWD-movie

Jag kan inte påstå att jag är en stor anhängare av zombiegenren, även om en och annan Romero-rulle konsumerats genom åren. Snarare tvärtom – zombiepremissen aldrig riktigt tilltalat eller för den skull intresserat mig. Därför är det nu ganska otippat att jag sitter här i startgroparna, redo att hylla sönder en av vår tids klart mest hyllade och starka popkulturella-zombievarumärken. Men vad ska man göra – jag har blivit biten av en vandrande död.

Med en osund förkärlek åt mänsklig undergång är det kanske inte så märkvärdigt trots allt. För det är på folktomma gator, i dystopiska samhällen, där död och elände frodas – jag konstigt nog trivs som allra bäst. Och det är just i ett sådant sammanhang som fenomenet The Walking Dead (TWD) gror.

Walkers på televisionen

aaaDet var via Frank Darabont´s pilotavsnitt jag fick upp ögonen för TWD. Piloten sågs och gillades men sen tog det mig faktiskt något år att följa upp pilotupplevelsen och klämma återstående avsnitt (serien som då precis gått i mål med sin andra säsong, så det blev ett par timmar).
Som hastigast; första säsongen är fullständigt briljant. Andra säsongen (nu utan Darabont i förarsättet) minst sagt ojämn och på sina ställen obegripligt outvecklad. Den tredje säsongen drog igång i höstas och den har följts slaviskt i amerikanskt tv-tempo. Åtta avsnitt senare väntar nu ytterligare ett uppehåll innan de avslutande åtta ser dagens ljus. I mitt tycke letade sig serien upp på banan igen…

Walkers via spakarna

the-walking-dead-game

…mycket tack vare att jag där i samma veva som de sista avsnitten avverkades satte tänderna i The Walking Dead: The game (finns bl.a. att ladda hem till Xboxen för någon hundring). Ett pekaklicka-spel som hade alla förutsättningar att bli lika torftigt som stora tv-och filmspelstitlar oftast i slutändan blir. Istället bjöd Telltale mig på årets spelupplevelse alla kategorier. Länge sedan jag kände mig så pass engagerad med en tv-spelskontroll i handen. Storyn i spelet tar plats innan händelserna i tv-serien/serietidningen och bjuder på en historia precis så fantastisk/fruktansvärd du själv väljer att den ska vara. Valet är ditt och luften är fri. Men slutresultatet är med all säkerhet både hjärtskärande och hopplöst.

Just den där uppgivna känslan känns för övrigt som ett av hela TWD-konceptets fundamentala element och kan nog vara en starkt bidragande orsak till att jag verkligen trillade dit och känner någon form av sympati med karaktärer. För här finns inga superhjältar med övernaturliga krafter, inga överlevare eller lyckligt lottade. Det finns skomakare, apotekare, affärsbiträden, vanliga människor som gör allt för att överleva men som någonstans inser att loppet är kört. Kalla mig cynisk, men hjälplösheten och uppgivenheten känns trovärdig. Överlevnadsinstinkten har ingen på- och avknapp, oavsett omständigheter.

Walkers på print

twd-comicSlutligen då, där allting började – serietidningen The Walking Dead av Robert Kirkman och Charlie Adlard/Tony Moore. Personligen har jag svårt att motivera mig att läsa serietidningar, jag är för lat och har ju såklart inte beskådat en endaste liten bildruta såhär långt. Men får se om jag inte frigör lite konsumtionstid under det kommande året.
Noterbart är i alla fall att Malmöbaserade förlaget Apart Förlag ger ut serien i svensköversatta volymer, vilket skulle passa mig som handsken. Så det finns egentligen inga ursäkter.

Annonser

14 reaktioner på ”The Walking Dead på tre olika sätt

  1. Det är väldigt skiftande för mig vad jag tycker om varje enskild zombieupplevelse. Jag anser ju Shaun of the Dead vara den kanske roligaste filmen någonsin och jag gillar verkligen Night of the Living Dead för den minimala storleken och den geniala känslan filmen har. I övrigt finns det inte så mycket gjort i genren som jag kan tokhylla. 28 Days Later är dock också nämnbar.

    Den stora tjusningen med just zombieskildringar för mig är dock de politiska och existentiella frågorna som den tar upp – och som George A. Romero såg till att det präglade innehållet. Klassfrågor och orättvist samhällstyre, blandat med avslöjande ageranden av människor i kris. Bland annat. :)

    The Walking Dead har jag inte tagit mig ann i och med TV-serieformatet som jag ju ständigt nedprioriterar. Den första bilden i ditt inlägg ger mig dock rysningar just för att den på ett storslaget sätt tar upp allt det där viktiga tjafset som jag älskar i zombieskildringar.

    Jag gillar upplägget med att slå ihop zombiekris med tv-seriesformatet på något vis ändå. I zombiefilmer tar ju aldrig epidemin slut och vi står alltid inför det obligatoriska slutet där människans hopp i stort är borta och det handlar bara om att överleva dag för dag…

    Ett utmärkt val då att skildra det i en tv-serie, som även den aldrig bygger för något slut utan hoppas överleva, avsnitt för avsnitt och säsong för säsong. :)

  2. Except Fear: Så olika tycker jag nog inte vi är förstås. Night of the Living Dead är ju utan tvekan Romeros klart mest intressanta zombieskildring (och möjligtvis bästa, behöver dock se den ytterligare en gång).

    Shaun of the Dead, njä.

    Sen är jag väldigt svag för Dawn of the Dead-remaken.

    28 days later är för övrigt otäckt lik inledningen i The Walking Dead-serietidningen och sedermera piloten till tv-serien (båda kom 2002 så vet inte vem som lånat inspiration av vem, skit samma egentligen – jag älskar båda).

    Sen håller jag med om mycket som du verkar gilla med zombiefilmen. Människans krishantering och agerande/brist på agerande är klart mer intressant än zombisarna (haha, heter det så…). Överhuvudtaget allt innehåll som inte läggs på zomieslakt är bra innehåll. Mer story och mindre action enligt min smak. Där blandar förvisso TWD ganska friskt, i alla fall när det kommer till serien. TV-spelet däremot prickar helt rätt och jag hoppas att serietidningen är på samma breddgrad.

    Haha, precis! TV-bolagets överlevnadsinstinkt fungerar ju mer eller mindre perfekt tillsammans med uppdraget att överleva en zombieepidemi. De går hand i hand, ska vi gissa på att vi landar på minst 15 säsonger? ;)

  3. Plox levererar!

    Jag har hört en del om spelversionen från olika håll. Har dock en viss skepsis mot zombies, som du också verkar ha, vilket egentligen bara talar för att jag borde ta mig an detta.

  4. Haha, tack Mr Pladd. :)

    Spelet är som sagt fenomenalt, på alla sätt, med eller utan zombies. Gillar du att spela tv-spel så är det ett måste.

    Sett något av serien?

  5. TV-spel gillar jag, men det får gärna vara fotboll eller bilar inblandade i så fall. ;) Men så har jag ju knappt spelat något annat heller, någonsin. Dags att vidga mina vyer. Snart.

    Inte en bildruta ens! Men jag börjar få slut på serier. Den ligger bland potentiella val.

  6. Kul med alla dessa olika inputs på samma koncept — jag förutsätter att vi får en återrapportering av den tryckta versionen framöver? Har bara sett första säsongen av TWD och gillade skarpt, men all kritik av andra säsongen har gjort suget minimalt efter den.

    Zombies har blivit lite som found footage, för populär för sitt eget bästa. Alla tror att det är en enkel väg till en hyfsad film. Det är det (oftast) inte ;)

  7. Andra säsongen var riktigt usel men jag bet mig fast och belöningen kom i S3 riktigt bra.
    Serien läser jag men då de amerikanska som passerat nr 100. Definitivt läsvärd men kan bli lite pladdrig av och till.

  8. Jag såg några avsnitt av första säsongen på 11:an (var det väl?) och var helt fast. Sen såg jag andra säsongen nedladdad så fort den dök upp och gillade den. Jag hann liksom aldrig fatta att den hade blivit sämre. För det hade den ju. Kul att 3:e säsongen är bättre. Kommer att se den när hela finns tillgänglig. Det där med en gång i veckan det går bort. ;)

  9. Pladd: Jag började också där med sport/bil men har så sakteliga glidet mer och mer över till spel med lite story. Ett bra substitut till allt tv- och filmskådande.

    Sofia: Det är inte omöjligt att jag kör en del 2 på detta inlägg. Har jag något att berätta så berättar jag det. :)

    Jag föredrar helt klart FF-filmen framför zombiefilmen, men visst – en fluga av rang båda två. Men jag har ju också trillat dit för båda så kanske inte ska säga för mycket – haha.

    Filmtich: Det var väl ganska stora produktions och budgetnerdragningar där till den andra säsongen har jag för mig jag läste någonstans. Vilket resulterade i en kvalitetssänkning av sällan skådat slag. Lyckan sen när säsong 3 levererade var ju förvisso desto härligare.

    Klämt samtliga 100 nummer?

    Brodern: Möcke bra! Jag kommer nog förvisso satsa på volymer framför lösnummer. I alla fall till en början.

    Sir Jojje: Ja tror att det var 11an som sände.

    Haha, nä håller med dig – blir ganska hattigt när man kör en gång i veckan. Men ibland kan jag inte hålla mig. Kudos till dig som kan hålla fingrarna i styr. ;)

  10. Haha, Sir Jojje? Vadan detta epitet? ;)

    Säsong två såg jag faktiskt en gång i veckan. Så fort ett avsnitt dök upp så kolla jag på det. Intressant det där med lägre budget och det gör ju att man förstår varför de stannade kvar på den där jävla gården så jävla länge, haha. Fast man borde kunnat få ihop en bättre story ändå kan man tycka.

  11. Haha. Skulle bara se om du var med. :D

    Ja jisses, den där gården. Att bygga ett helt avsnitt kring att någon trillat ner i en brunn fick verkligen bägaren att rinna över. Men som sagt, med tanke på halverad budget så var kanske inte utrymmet särskilt stort.

    Men ändå, även små incidenter kan kräva tunga beslut. Men det blev verkligen tröttsamt i längden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s