The Walking Dead på tre olika sätt

1080p, Apart Förlag, Frank Darabont, Postapokalyps, Robert Kirkman, Serietidning, Telltale, The Walking Dead, TV, TV-spel, TWD, Uncategorized

TWD-movie

Jag kan inte påstå att jag är en stor anhängare av zombiegenren, även om en och annan Romero-rulle konsumerats genom åren. Snarare tvärtom – zombiepremissen aldrig riktigt tilltalat eller för den skull intresserat mig. Därför är det nu ganska otippat att jag sitter här i startgroparna, redo att hylla sönder en av vår tids klart mest hyllade och starka popkulturella-zombievarumärken. Men vad ska man göra – jag har blivit biten av en vandrande död.

Med en osund förkärlek åt mänsklig undergång är det kanske inte så märkvärdigt trots allt. För det är på folktomma gator, i dystopiska samhällen, där död och elände frodas – jag konstigt nog trivs som allra bäst. Och det är just i ett sådant sammanhang som fenomenet The Walking Dead (TWD) gror.

Walkers på televisionen

aaaDet var via Frank Darabont´s pilotavsnitt jag fick upp ögonen för TWD. Piloten sågs och gillades men sen tog det mig faktiskt något år att följa upp pilotupplevelsen och klämma återstående avsnitt (serien som då precis gått i mål med sin andra säsong, så det blev ett par timmar).
Som hastigast; första säsongen är fullständigt briljant. Andra säsongen (nu utan Darabont i förarsättet) minst sagt ojämn och på sina ställen obegripligt outvecklad. Den tredje säsongen drog igång i höstas och den har följts slaviskt i amerikanskt tv-tempo. Åtta avsnitt senare väntar nu ytterligare ett uppehåll innan de avslutande åtta ser dagens ljus. I mitt tycke letade sig serien upp på banan igen…

Walkers via spakarna

the-walking-dead-game

…mycket tack vare att jag där i samma veva som de sista avsnitten avverkades satte tänderna i The Walking Dead: The game (finns bl.a. att ladda hem till Xboxen för någon hundring). Ett pekaklicka-spel som hade alla förutsättningar att bli lika torftigt som stora tv-och filmspelstitlar oftast i slutändan blir. Istället bjöd Telltale mig på årets spelupplevelse alla kategorier. Länge sedan jag kände mig så pass engagerad med en tv-spelskontroll i handen. Storyn i spelet tar plats innan händelserna i tv-serien/serietidningen och bjuder på en historia precis så fantastisk/fruktansvärd du själv väljer att den ska vara. Valet är ditt och luften är fri. Men slutresultatet är med all säkerhet både hjärtskärande och hopplöst.

Just den där uppgivna känslan känns för övrigt som ett av hela TWD-konceptets fundamentala element och kan nog vara en starkt bidragande orsak till att jag verkligen trillade dit och känner någon form av sympati med karaktärer. För här finns inga superhjältar med övernaturliga krafter, inga överlevare eller lyckligt lottade. Det finns skomakare, apotekare, affärsbiträden, vanliga människor som gör allt för att överleva men som någonstans inser att loppet är kört. Kalla mig cynisk, men hjälplösheten och uppgivenheten känns trovärdig. Överlevnadsinstinkten har ingen på- och avknapp, oavsett omständigheter.

Walkers på print

twd-comicSlutligen då, där allting började – serietidningen The Walking Dead av Robert Kirkman och Charlie Adlard/Tony Moore. Personligen har jag svårt att motivera mig att läsa serietidningar, jag är för lat och har ju såklart inte beskådat en endaste liten bildruta såhär långt. Men får se om jag inte frigör lite konsumtionstid under det kommande året.
Noterbart är i alla fall att Malmöbaserade förlaget Apart Förlag ger ut serien i svensköversatta volymer, vilket skulle passa mig som handsken. Så det finns egentligen inga ursäkter.

Annonser