Tre snabba…

Posted on February 8, 2010
Filed Under Snabbrecension | 4 Comments

The Cove (2009)

I The Cove får vi hänga med den före detta Flipper-tränaren Ric O’Barry i hans kamp för att stoppa masslakten av delfiner i Japan. Han sätter ihop ett team i bästa Oceans Eleven-anda i ett försök att dokumentera händelserna och visa världen vad som egentligen försiggår där bakom stängda dörrar. Jag kan inte säga att jag är en särkilt aktiv när det kommer till djurrättsfrågor - men att jag verkligen berördes av den här filmen är en sak som är säker. För med ett välbalanserat innehåll, där vi får ta del av både spänning och nerv samtidigt som storyn i sig är väldigt gripande, tycker jag regissören Louie Psihoyos fått ihop det hela på ett lysande sätt. Lagom dos fakta och lagom Michael Moore-förbannat. En grym(!) dokumentär som jag tycker alla ska ta sig tid att se. Betyg 4/5

The Lovley Bones (2009)

Det var med ganska låga förväntningar jag tog mig an Peter Jacksons nya skapelse, baserad på Alice Sebold bestseller (som jag såklart inte läst). Till en början en riktigt bra film det här, då vi får följa Susies sista timmar på jorden, innan hon mördas och förflyttar sig sedan till något mellanting av himmel och jord. Men efter den stämningsfulla inledningen så vänder filmen helt och blir högst flummig, jobbig och ganska svår få grepp om. Men med övertygande skådespel, från framförallt Saoirse Ronan i huvudrollen, och med ett par starka scener mot slutet så tycker jag ändå att Jackson fått ihop en hyfsad film. Där jag framför allt tar med mig den inledande timmen och Ronans skådespelarinsats. Betyg 3-/5

The Blind Side (2009)

I denna sockersöta film får vi följa Michael Oher, en hemlös afroamerikansk yngling från ett trasigt hem, som tas in av familjen Touhy, en välbärgad vit familj, som hjälper honom att uppnå sin fulla potential. Spontant känns det som att denna film gjorts ungefär 500 gånger tidigare. Men trots allt kommer jag på mig själv att stundtals sitta och småmysa. Sandra Bullock är bra i sin Anna Anka-hemmafru-roll och är utan tvekan filmens höjdpunkt, men i övrigt tycker jag inte filmen är något speciellt. En standardfilm med standardinnehåll, tråkigt och ganska sliskigt - men som sagt ändå hyfsat underhållande och med en bra Sandra Bullock. Dock inte i närheten av Oscarsmaterial. Betyg 3-/5

Invictus (2009)

Posted on February 4, 2010
Filed Under Recensioner | 2 Comments

Snart 80-åriga Clint Eastwood har verkligen inte legat på latsidan trots ålderns höst, snarare tvärtom producerar han film som aldrig förr. Invictus är ytterligare en film med högst personlig prägel, en historia om Nelson Mandela och hans kamp för att ena Sydafrika som nation där när han frisläpptes i mitten av nittiotalet. Baserad på riktiga händelser.

Filmen lägger fokus kring Nelson Mandelas (Morgan freeman) politiska spel under Rugby-VM på hemmaplan 1995, en splitrad nation där svarta och vita stod väldigt långt ifrån varandra (vilket de gör än idag vad jag vet). Mandela såg chansen med hjälp av ett sportarrangemang föra folket närmre varandra och vände sig till den Sydafrikanska lagkaptenen Francois Pienaar (Matt Damon) för lite draghjälp.

Clintan kan det här med film, det vet vi sedan tidigare, men personligen väntar jag på att han ska ta nästa kliv och leverera något utöver det vanliga. Tyvärr blir inte heller Invictus just den filmen. Snarare så att det här känns som ett kliv tillbaka om man ser till hans senaste filmer. För även om det är en ytterst välspelad film, där Freeman och Damon briljerar med sin något tillgjorda sydafrikanska accent, så lyfter den aldrig och känns varken speciellt gripande eller för den skull engagerade. Sen tycker jag den känns lite allmänt hafsigt också, mycket pga. av malplacerad musik och en del konstiga luckor.

Kan ändå inte säga att jag blev särskilt besviken på den här filmen, hade nog inte väntat mig mer, men hade nog hoppats på en bättre film än den gravt överskattade Gran Torino - vilket tyvärr inte blev fallet. Betyget blir en knapp trea.

An Education (2009)

Posted on February 3, 2010
Filed Under Recensioner | Leave a Comment

Oscarsaktuella An Education är en film man hört ganska lite om, i alla fall jag. För mig ganska okända danskan Lone Scherfrig står för regin, hennes första icke dansktalande film som jag förstår det. Mest känd är hon väl kanske för sin genombrottsfilm Italienska för nybörjare (2000). Till den här filmen har hon dessutom varit med och tagit fram manus, tillsammans med ingen mindre än Nick Hornby.

An Education utspelar sig i 60-talets London, Jenny (Carey Mulligan), en mönsterelev, tvekar plötsligt på sina prioriteringar, detta efter att ha sprungit på den betydligt äldre David (Peter Sarsgaard ). En ganska simpel story kan man tycka och det är precis vad det är. Enkelt och ganska gemytligt, utan några större överraskningar, men ändå trevligt och underhållande.

Jag hade nog förväntat mig lite mer dramatik, men gillar ändå den hyfsat lågmälda linje filmen går i. Men framför allt är det skådespelarinsatserna som övertygar, där Carey Mulligan och Peter Sarsgaard står för de bästa insatserna. Alfred Molina är bra som alltid - även om han gjort betydligt bättre och mer övertygande roller än den här. Någon större chans på Oscarn tror jag dock inte nominerade Carey Mulligan har, men helt klart en talangfull ung skådespelerska som säkerligen kommer att få betydligt större roller att jobba med i framtiden.

Småskönt och sevärt “kärleksdrama” i skön 60-tals miljö det här, ganska långt ifrån filmer i samma genre producerade i Hollywood. Dock inte tillräckligt engagerande och minnesvärt för att jag ska dela ut ett högre betyg än en trea, Lovely - men inte mer.

Det vita bandet (2009)

Posted on February 2, 2010
Filed Under Recensioner | Leave a Comment

Jag har sett en handfull filmer av Michael Haneke nu, men får nog erkänna att han inte tillhör mina favoriter. Jag kan inte säga att jag inte förstår hans filmer, att de är för svåra, utan mer att hans filmer inte riktigt är min grej. Likadant med den kritikerrosade Det vita bandet, det är på alla sätt och vis ett välgjort hantverk - men det klickar aldrig. Spontant tycker jag det händer för lite. Men det kan man givetvis diskutera i alla oändlighet.

Filmen utspelar sig i en tysk lite by precis innan första världskriget tar vid. Vi får följa invånarna i deras ganska grådasiga vardag. Byns ungar påverkas hårt av den hårda uppfostran och den ena märkliga “olyckan” efter den andra drabbar byn. Frågan är vem som ligger bakom alla konstigheter och varför.

Jag tycker inte Det vita bandet är särskilt lik Hanekes andra verk, i alla fall inte av den handfull jag tidigare har sett. Det är hur som helst inte en lika brutal film som tex Funny Games. Utan det Vita bandet känns mer som en gammal Bergman-rulle, med mycket ångest och en ganska temposvag historia som långsamt tuggar sig in i hjärnan.

Det fina fotot gör den långsamma historien rättvis och den tryckta stämningen i byn känner man verkligen av. Skådespelet är även det riktigt starkt och även om jag inte är särskilt bra på tyska så känns det ändå riktigt välspelat rakt igenom. Sägas ska väl också att en del av karaktärerna engagerar mer än andra. På det stora hela är Det vita bandet en bra film, men tyvärr inte riktigt min kopp te. Betyget blir trots allt en ganska solid tre, varken mer eller mindre.

Efterlysning: Den osynlige mannen

Posted on January 28, 2010
Filed Under DVD | 3 Comments

Som många av er redan vet så är John Carpenter en av mina favoirter när det kommer regissörer. För dagen har jag sett samtliga av hans 22 filmer, dessutom har jag 21 av dem i samlingen. D.v.s. alla förutom EN! Gissa vilken. Just det! Den Osynlige Mannen från 1992. Och nu har jag jagat den här filmen såpass länge utan framgång att jag nu sträcker ut handen till er kära bloggläsare. Har ni ett exemplar av denna film liggande hemma på hyllan och känner att - den här skitfilmen kan jag definitivt klara mig förutan - GAH då vill jag att ni lämnar en kommentar nedan så kanske vi kan komma överens om något bra byte eller ett fint pris.

Påpekas ska kanske att det är den svenska utgåvan jag är ute efter, alltså inte den amerikanska med originaltiteln Memoirs of An Invisible Man på framsidan. Utan den svenska utgåvan med den svenska titeln Den Osynlige Mannen.

Hjälp en stackars filmsamlare i nöd! PLEASE!

Bad Lieutenant: Port of Call New Orleans (2009)

Posted on January 25, 2010
Filed Under Recensioner | 2 Comments

Detta var en film som jag såg helt på vinst och förlust utan att egentligen veta vad jag hade att vänta mig. Såhär i efterhand fick jag reda på att det är en remake av Abel Ferraras Bad Lieutenant från -92, med självaste Harvey Keitel i huvudrollen. Hur som haver så får vi i Werner Herzogs remake följa den korrumperande snuten Terence McDonagh (Nicolas Cage) i hans dagliga arbete, som består av mer eller mindre allt förutom polisiärt arbete. Han missbrukar droger, söker sig till prostituerade och använder sin ställning till att utnyttja tonårsflickor sexuellt. Under en utredning kring morden på fem senegalesisk invandrare, börjar han dock fundera över sin livsstil.

Vet inte riktigt vad jag tycker om det här, stundtals kul men på det stora hela väldigt grötigt och osammanhängande. Många av de surrealistiska inslagen också kändes malplacerade även om en del av dem lockar till skratt . En konstig typ av svarthumor som inte riktigt går hem hos mig även om det kan vara skönt med en annorlunda typ av snutfilm mellan varven.

Nicolas Cage har heller aldrig han varit någon favorit hos mig, kanske det som felar. För hade vi sett någon annan i huvudrollen hade jag kanske gillat filmen mer. Satt hela tiden och funderade på hur gjuten Gary Oldman hade varit i Cages roll och drömde mig tillbaka till hans snutkaraktär i Leon. I övriga roller ser vi bl.a. Val Kilmer (som övertygade stort senast i Felon), tyvärr får Kilmer inte särskilt mycket att jobba med och har en ganska liten roll. Eva Mendes gör även hon en bra insats, men det känns som att vi har sett henne i denna roll hur många gånger som helst, dags att ge sig på något nytt. Bäst tycker jag nästan Jennifer Coolidge är (ni vet Stiflers mum i American Pie) som gör en övertygande insats som alkad with trash-hemmafru.

Njä inte min typ av film det här. Men det finns säkert många där ute som kan uppskatta den betydligt mer än vad jag gjorde. Såhär i efterhand hade jag definitivt velat se originalet först, men man kan inte vinna varje gång.

John Carpenter x3

Posted on January 20, 2010
Filed Under Snabbrecension | 6 Comments

Elvis (1979)

En TV-film som John Carpenter gjorde året efter succén med Halloween. En film där vi får följa rocklegenden Elvis Presleys uppgång och fall. Som de flesta redan vet så är jag vansinnigt förtjust i filmer om gamla legender, inte minst när det kommer till musiker, och även om Elvis aldrig tillhört mina favoriter så föll jag pladask även för den här filmen. Kurt Russell är riktigt bra och övertygar både som en ung och gammal Elvis. Filmen tenderar kanske att bli något långdragen med sin speltid på nästan tre timmar. En film som jag varmt kan rekommendera, inte minst om du precis som jag blev lite småkär i Walk the Line. Betyg 4-/5

Starman (1984)

Vet inte om jag såg den här filmen i precis rätt läge eller om jag helt enkelt på förhand underskattat denna Sci-Fi-historia av Carpenter, för att jag skulle sitta med en klump i halsen när eftertexterna rullade hade jag verkligen inte räknat med. En riktigt skön 80-talare detta, med lite halvsjabbiga effekter och en strålande Jeff Bridges i huvudrollen (som för övrigt belönades med en Oscarsnominering för sin insats) så tycker jag helt klart Carpenter lyckats bra med denna ganska publikvänliga historia. För efter en lite trevande inledning blir det sen riktigt gripande och spännande, sen jag gillar storyns utveckling också. Helt klart en film jag kan tänka mig att se ett par gånger till. Betyg 3+/5

Cigarette Burns (2005)

En TV-film/avsnitt i Master of Horror-serien som påminner en del om Carpenters tidigare film In the Mouth of Madness, men istället för en bok är det här en film som driver folk till vansinne. Men precis som i Mouth of Madness infinner sig tyvärr inte den sköna Carpenter-känslan, även om musiken stundtals är riktigt bra så kunde det lika gärna varit någon annan som regisserat. Men välgjort och stundtals riktigt obehagligt (vilket givetvis är positivt). Sen är jag helt klart svag för konceptet - TV-film på 60 minuter och med skräcktema. Ser fram emot att se fler filmer i serien. Betyg 3/5

We Own the Night (2007)

Posted on January 18, 2010
Filed Under Recensioner | 3 Comments

En del filmer vägrar lämna skallen. We Own the Night är en sådan film för mig. Suget efter att se om den har i stort funnits där sen dagen jag såg den första gången. Igår var det äntligen dags.

Handlingen kretsar kring de två bröderna Bobby och Joseph, vars liv ser helt annorlunda ut. Bobby är en nattklubbschef som har party och gambling som främsta fritidsintresse. Medans brorsan Joseph är polis. Gissa vem som går hem bäst hos den pensionerade poliskaptenen till farsa? Hur som helst, den ryska maffian börjar deala droger på Bobbys klubb och det blir dags för honom att en gång för alla välja sida.

Man märker utan tvekan att regissören James Gray har Martin Scorsese som förebild, inte bara då han likt Scorsese försöker sig på att använda sig av mer eller mindre samma skådespelare film in och film ut. Utan även när det kommer till miljöer, story och upplägg. Men att inspireras av andra duktiga filmskapare ser jag inget fel i, tvärtom.

James Gray har själv skrivet manus till den här filmen och även om det svänger kvalitetsmässigt så tycker jag ändå han lyckas styra upp det riktigt bra till slut. För även om svackan i mitten stör en smula så tycker jag den fartfyllda avslutningen kompenserar upp det. Dessutom har filmen en handfull riktigt mästerliga scener, inte minst biljaktsscenen - som är makalöst snygg.

Joaquin Phoenix, Mark Wahlberg, Robert Duvall och Eva Mendes gör samtliga riktigt bra ifrån sig - mest överraskad blev jag hur bra Eva Mendes är, har förvisso alltid gillat henne men verkar ha missat att hon även är en riktigt duktig skådespelerska. Sen tycker jag verkligen Gray fångat känslan för brödraskap (med allt vad det innebär… ) och samspelet mellan Phoenix och Wahlberg är riktigt övertygande.

Jag gillar verkligen den här filmen, kanske lite mer än jag borde om jag ska vara ärlig. Den har helt klart sina fel och brister, men överlag finner jag det här otroligt spännande - min typ av film helt enkelt. Betyget blir en solid fyra.

Up in the Air (2009)

Posted on January 16, 2010
Filed Under Recensioner | 1 Comment

Jason Reitman är en talangfull regissör. Han har den där särskilda förmågan att få sina filmer att verka så enkla och okomplicerade och har verkligen hittat sin egen stil. En stil där han snyggt balanserar komedi/tragedi/drama. Hans sätt att berätta sina historier är inte på något sätt unikt, men hans känsla för musik och skådespel är fenomenal och han lyckas gång efter annan få skådespeleri yrket att verka så enkelt.

Vi får följa Ryan Bingham (George Clooney), som tillbringar större delen av sitt liv på resande fot för ett konsultföretag som tar hand om nedskärningar på andra företag. Han trivs med att spendera livet med resväskan som livskamrat och verkar inte ha några tankar på varken familj eller någon förändring. Tills han en dag träffar Alex (Vera Farmiga) och samtidigt får Natalie (Anna Kendrick) som ny kollega, två kvinnor som får Ryan att fundera kring sina livsprioriteringar.

Att följa upp den så framgångsrika Juno kan inte vara det lättaste, men jag tycker utan tvekan att Reitman lyckas ro båten i hamn här. Mycket tack vare enkelheten. Får det här är inte direkt en film som får dig att stanna upp, ingen film som får dig att förändra ditt liv, utan mer än film att skratta med och njuta av. Ska ju sägas också att filmen verkligen tar en annorlunda vändning där i mitten någonstans. För om den börjar kul och avslappnat blir det lite mer allvar och seriöst mot slutet. Men som jag skrev ovan, Reitman kan det här med balansen så ingen fara på taket.

Skådespeleriet håller även det extremt hög klass rakt igenom, med en briljant George Clooney i spetsen. Kemin mellan skådespelarna är perfekt och jag blev verkligen positivt överraskad av Anna Kendrick, en skådis jag inte haft så bra koll på tidigare men som jag verkligen ska hålla ett öga på i framtiden. Jag tror helt klart att båda ligger bra till för den stundande oscarsgalan.

Reitman lyckas än en gång trycka på rätt knappar hos mig och bjuder utan tvekan på en av årets trevligaste och mest minnesvärda resor.

Nytt i samlingen

Posted on January 15, 2010
Filed Under Filmsamling | 2 Comments

De sista beställningarna har ramlat in nu de senaste dagarna, nu blir det till att se alla osedda filmer och försöka hålla i plånboken ett tag framöver.