Crazy Heart (2009)
Posted on March 9, 2010
Filed Under Recensioner | 1 Comment
Bad Blake (Jeff Bridges) en försupen countrysångare som försöker gå dagarna att gå. Men med hjälp av journalisten Jean (Maggie Gyllenhaal) försöker Blake att få rättsida på tillvaron och lägga flaskan åt sidan. Jodå jag vet, vi har sett det förut. Men jag kan inte hjälpa det, jag har en förkärlek till sargade människoöden. Så att en försupen Jeff Bridges skulle gå hem ganska bra hos mig var ganska väntat.
För även om vi har sett det tidigare och storyn är ganska enkelspårig så berörs jag än en gång av denna typ av historia. Mycket tack vare en briljant Jeff Bridges givetvis, men också mycket tack vare musiken, som strategiskt utvecklas i takt med filmens huvudkaraktärs egen utveckling (utan att då försöka säga för mycket). Snyggt är det i alla fall.
Maggie Gyllenhaal gör även hon en fin insats, i mindre i roller hittas även Colin Farrell och Robert Duvall, men det här är utan tvekan Jeff Bridges film. Uppskattar du musikfilmer som Walk the Line eller Ray lika mycket som jag gör så ska du definitivt ta dig tid att se även Crazy Heart. Inte på något sätt nyskapande - men gripande, taktfast och med en fenomenal avslutning.
My One and Only (2009)
Posted on March 9, 2010
Filed Under Recensioner | Leave a Comment
My One and Only tar plats i 50-talets USA, där familjelyckan stod högt i kurs. Ann Devereaux (Renée Zellweger) bestämmer sig för att lämna sin ständigt otrogne man (Kevin Bacon) och tar med sina två ungar på en resa tvärs över landet i jakten på ny man. Handling kan tyckas töntig. Det är den. Men upplägget är ändå ganska underhållande, i alla fall till en början. För det blir snabbt ganska enformigt och torftigt.
Zellwegers karaktär dejtar en del roliga karlar på resans gång och det bjuds på en del underhållande scener. Men jag kan jag alltjämt inte förstå hur René Zellweger kan få några som helst skådespelaruppdrag, förutom att hon har en ganska irriterande uppsyn så tycker jag hon är en direkt dålig skådespelare med noll trovärdighet. Roligare då att se en del intressanta skådisar från några favorit TV-serier i de mindre rollerna, bl.a. Eric McCormack (Dark Angel), Nick Stahl (Carnivale) och Robin Weigert (Deadwood).
Även om jag på något sett inte gillade den här filmen, så är det svårt att blunda för hantverket som sådant. För den är antagligen inte mycket tråkigare än andra filmer i samma genre, nog mer genren som sådan som jag växt ifrån och finner ohälsosamt tråkig. Tveksamt också om filmen fungerat bättre med någon annan i huvudrollen. Men upplevelsen hade onekligen inte blivit lika plågsam för min del.
Oscarsgalan 2010
Posted on March 9, 2010
Filed Under Galor | 3 Comments
Jaha, då satt man där trött och sliten i år igen då. Årets gala var ovanligt tråkig och bjöd inte på speciellt många överraskningar. Min egen Oscarsuppladdning får jag ändå vara nöjd med, åtminstone sett alla filmer nominerade i kategorin bästa film.
Min favorit Inglourious Basterad fick nöja sig med en gubbe, men det var ändå ganska väntat, då Tarantino aldrig tillhört juryns favoriter och filmen i sig inte alls känns som Oscarsmaterial. Men men, vi fick i alla fall se Tarantino på scen i 10 sekunder - alltid något.
The Hurt Locker och Kathryn Bigelow får väl ses som galans stora vinnare. Jag hade nog trott att Avatar skulle prisas lite mer än vad den gjorde, men juryn verkade helt klart fattat tycke för Bigelows krigsrulle och ganska tidigt stod det klart att den skulle kamma hem de riktigt tunga priserna. Jag gillar förvisso både filmen och Bigelow - så helt okej med mig. Även om jag hade föredragit lite bättre spridning.
Det lilla man fick se av värdparet Martin/Baldwin var kul, men som sagt var det med alldeles för lite. Sen störde jag mig lite extra i år på upplägget att låta skådespelarna få ofantligt mycket mer utrymme alla andra nominerade. Samtliga tacktal hastades nämligen igenom på två röda, men när det vankades skådespelartacktal verkade tidbegränsningen vara helt borta.
Jeff Bridges och Sandra Bullock kändes som värdiga vinnare, inget snack där. Men jag tycker helt klart att både Sam Rockwell (Moon) och Viggo Mortensen (The Road) stått för årets skådespelarprestationer. Juryn verkade dock ha missat både Moon och The Road då filmerna saknades helt bland de nominerade. En liten skandal i sig.
Nåja, en gala som kommer att glömmas bort ganska kvickt. Får hoppas det blir lite bättre ös nästa gång. För jag sitter säkert klistrad även då.
Bitch Slap (2009)
Posted on March 5, 2010
Filed Under Recensioner | 3 Comments
Bitch Slap är en hyllningsfilm till exploationsfilmen och gravt inspirerad av Russ Meyers kulklassiker Faster, Pussycat! Kill! Kill! från 1965. Några större likheter finns egentligen inte filmerna i mellan, mer än att handlingen kretsar kring tre lättklädda damer på äventyr ute i den amerikanska öknen.
Typiskt för gamla exploationsklassiker är, som jag förstår det, dåligt skådespel, haltande handling och allmänt torftigt sammansatta, men ändå med en viss charm. Bitch Slap prickar utan tvekan in de tre första punkterna, med bravur dessutom. Charmen tappas dock bort på vägen någonstans och istället läggs all fokus på en sällan skådad tuttfest.
Men jag vet inte jag, kanske jag som börjar bli gammal och tråkig - men jag fann aldrig den här filmen något vidare underhållande. Det blir helt enkelt lite långtråkigt med tuttar, lättklädda damer och torftiga effekter efter ett tag. Då gillade jag nog Faster, Pussycat! Kill! Kill! bättre, som åtminstone levererade någon form av grundstory.
Sista halvtimmen bjuder förvisso på en ganska överraskande och trevlig knorr och jag har inte riktigt mage att dela ut en etta till ett B-filmsprojekt som detta. Så betyget blir därav en våldsamt tunn tvåa - som jag inte riktigt kan motivera bättre. Kanske kan de riktigt tunga B-filmsälskarna runt om i landet uppskatta den här filmen mer än vad jag gjorde. Även om jag är tveksam.
McNulty och Bunk i högform
Posted on March 4, 2010
Filed Under Favoritscener | Leave a Comment
McNulty och Bunk på plats för att utreda en brottsplats och levererar en av de mest fantastiska scenerna jag någonsin sett. Har ni tvekat på HBO´s fantastiska serie
The Wire - tänk om!
<
Veronika bestämmer sig för att dö (2009)
Posted on March 3, 2010
Filed Under Kommande dvd/bluray, Recensioner | 2 Comments
En del filmer som bygger på framgångsrika böcker, ska man nog låta vara just böcker. Nu har jag inte ens läst Paulo Coelho roman, men kan ändå konstatera att Emily Youngs filmatisering känns alldeles för lummig och oengagerade. - Vi får följa Veronika, en kvinna i tjugofemårsåldern som verkar ha allt; fin lägenhet, välbetalt jobb och ett underbart liv framför sig. Trots detta bestämmer hon sig för att ta sitt eget liv. Hon misslyckas och vaknar upp på ett sinnessjukhus där hon får reda på att han har fem dagar kvar att leva.
Stundtals är filmen inne och tassar på ganska tunga områden, såsom meningen med livet, och ploten är egentligen ganska bra. Problemet är att det aldrig blir speciellt gripande och jag mer eller mindre struntar i karaktärerna och hur det går för dem. Vilket får ses som ett misslyckande med tanke på filmens tema. Nu inte sagt att detta är en totalt genomrutten film, för det tar sig definitivt mot slutet även om det hela känns aningens förutsägbart.
Skådespelet är det heller inget större fel på, jag är fortfarande lite småkär i Melissa Leo sen Frozen River-insatsen och hon imponerar även här. Sarah Michelle Geller vill visa att hon är mer än bara en vampyrdräperska och hon gör det faktiskt förvånansvärt bra i huvudrollen. Men bra skådespel och en Lisa Ekdahl-låt kan inte rädda den här sömniga och oengagerade filmupplevelsen för mig, betyget stannar därav vid en stark tvåa.
På dvd och bluray 2010-03-10 (Atlantic Film)
Wall Street (1987)
Posted on March 2, 2010
Filed Under Recensioner | 2 Comments
Oliver Stone hade utan tvekan sin glansperiod där i slutet av 80- början på 90-talet med filmer som Plutonen, JFK, Natural Born Killers och så då Wall Street. Och med den stundande uppföljaren blev jag genast sugen på att se om filmen som gjorde börsmäkleriet till en fluga där för ett par decennier sedan.
Vi får följa den unga mäklaren Bud (Charlie Sheen), som lockas in i den lukrativa men kriminella världen av företagsspioneri. Och den som lockar in honom är ingen mindre än Wall Streets egen legend - Gordon Gekko (Michael Douglas). Snart upptäcker dock den unge mäklaren att priset för att nå de stora och snabba pengarna är alldeles för högt.
Säga vad man vill om storyn, utveckling, Sheen gånger två etc. För det som gör Wall Street till en klassiker är utan tvekan karaktären Gordon Gekko. En ondskefull affärsman som antagligen skulle sälja sin mamma för ett par Teliaaktier, ändå kan man inte låta bli att gilla honom. Douglas vann också helt rättvist en Oscar för sin briljanta tolkning. En som jag tycker funkar mindre bra är Daryl Hannah, som jag brukar gilla, men som här känns helt fel i rollen som överklass inredare.
En riktigt skön 80-talare det här där Michael Douglas briljerar. Sen har faktiskt inget emot att det görs uppföljare på den här typen av film. Delvis då Wall Street lämnar ett ganska öppet slut, sen så känns det ganska spännande att följa upp en sådan här film tjugo år senare. Se bara på de briljanta kärleksrullarna Before Sunrise/Before Sunset. Bring it on Oliver Stone!
The Long Kiss Goodnight (1996)
Posted on March 1, 2010
Filed Under Recensioner | 2 Comments
En del filmer man såg under sina ungdomsår har verkligen satt sina spår i ett numera ganska sargat filmhjärta. Filmer som inte på något sätt förändrar världen eller för den skull ger någon närmare eftertanke, men som man ändå inte kan låta bli att slänga på mellan varven. The Long Kiss Goodnight är just en sådan film för mig.
Hemmafrun Samantha (Geena Davis) minne är kort, vad hon gjorde innan olyckan för åtta år sedan har hon ingen aning om och hon lever nu ett lugnt och stillsamt familjeliv. Men efter ytterligare en olycka börjar minnet så sakteliga komma tillbaka och plötsligt befinner hon sig, tillsammans med privatdeckaren Mitch, i en hetsig och intensiv jakt på sitt förflutna.
Renny Harlin kan sannerligen sin action, det visade han redan innan The Long Kiss Godnight med filmer som Die Hard 2 och Cliffhanger. Men förutom bra actionsekvenser får man här också ta del av en stor portion humor, Samuel L Jacksons oneliners är både tajmade och fantastisk roliga och hans samspel med Geena Davis är riktigt bra. Davis som annars är långt ifrån någon favorit hos mig gör här faktiskt riktigt bra ifrån sig. Störningsmomentet är utan större konkurrens den tungt läspande dottern Caitlin, spelad av Yvonne Zima. Det skär sig både en och tre gånger och det här med läspande barn funkar inte riktigt för mig i filmsammanhang.
Men trots läspande barn och en något klyschig finish så gillar jag alltjämt den här filmen, kanske inte lika mycket som jag gjorde som finnig (sorry) femtonåring, men tillräckligt mycket för att jag vill se den massvis med fler gånger. Sen en liten uppmaning till er som tänkt se den här filmen - håll koll på hur många gånger en Finlandia-flaska blixtrar förbi - jag fick det till elva gånger. Hyvä Suomi!
Restaurangscenen - Revolver (2005)
Posted on February 27, 2010
Filed Under Favoritscener | 3 Comments
En underskattad film i mitt tycke. Kanske kan den här scenen övertyga er om att ge Revolver en chans - om ni inte redan gjort det såklart.
-
Final Destination Quadrilogy
Posted on February 23, 2010
Filed Under Fördjupning, Snabbrecension | 2 Comments
Jag gillar verkligen konceptet i dessa filmer - ett koncept som går ut på att gäng människor undkommer döden, men eftersom det är livsfarligt att bryta dödens mönster så förolyckas sedan dessa människor på löpande band. Olyckorna är lite av filmernas signum, för den ena dödsolyckan är mer extrem än den andra. “No Accidents. No Coincidences. No Escapes. You Can’t Cheat Death” en smått briljant plot som funkar riktigt bra sett till samtliga filmer. Ett par snabba kommentarer om samtliga filmer kommer här;
Final Destination (2000)
I den första filmen undkommer ett gäng människor en flygkrasch. Koncept och upplägg är som sagt lyckat, om än lite förutsägbart. Mängder av både brutala och komiska dödsscener. Rollistan består av en del kända ansikten, bl.a. Ali Larter (mest känd från TV-serien Heroes), Kerr Smith (Dawsons Creek), Seann William Scott (American Pie) och så då Devon Sawa i huvudrollen. De flesta sköter sig helt okej, dock utan att glänsa. Nä jag gillar denna första film, genomgående spännande och konceptet känns originellt. Betyg 3+/5
Final Destination 2 (2003)
I denna andra film är det såklart samma koncept som i den första filmen, skillnaden är att det denna gång är det en bilkrasch som ställer till det. I jämförelse med den första filmen så är nästan denna uppföljare snäppet vassare, mycket pga. ett bättre manus och med ett par klockrena överraskningsmoment. En av få återkommande skådisar är Ali Larter, som man nog får hålla som den mest kompetenta skådisen i både den första och den här filmen. En skön uppföljare som tar godbitarna från den första filmen och lägger till ett par nya. Betyg 3+/5
Final Destination 3 (2006)
Nu är James Wong, regissören till den första filmen, tillbaka i registolen - nu med en bergochdalbanekrasch. Konceptet börjar nu kännas så smått urvattnat och traggligt om än ganska underhållande. Det som gör denna tredje film värd besväret är utan tvekan att man kan välja se filmen på två olika sätt, den vanliga versionen som gick upp på bio eller versionen där man själv kan påverka filmens händelseförlopp med hjälp av att singla slant via fjärrkontrollen. Ett ganska kul inslag men som ändå inte räddar filmen som sådan. Betyg 2+/5
The Final Destination 3D (2009)
Då har vi den senaste filmen, den fjärde i ordning alltså. Denna gång är det en olycka på en racingbana som spökar och nu har verkligen hela filmserien spårat ur. Idel upprepning och till och med många av dödsscenerna känns igen från sina föregångare. Förvisso bjuds det på en del fräsiga 3D-effekter, men på det stora hela är det skrattretande dåligt, allt ifrån skådespel till manus. Filmen klarar sig undan ettan tack vare att jag är svag för grundkonceptet men låt oss hoppas att detta verkligen var The Final Destination. Betyg 2-/5
keep looking »Blogroll
-
Topplistan - Bäst 2009
-
Topplistan - Bäst 2008
-
Topplistan - Bäst 2007
